Saudiarabien tänker fortsätta prygla Raif Badawi

Platsen där Raif Badawi pryglades i januari. I morgon, fredag den 12 juni, löper han risk att få ytterligare 50 nya piskrapp – om inte internationella protester kan hindra det. Foto: Per Luthander 

Platsen där Raif Badawi pryglades i januari. I morgon, fredag den 12 juni, löper han risk att få ytterligare 50 nya piskrapp – om inte internationella protester kan hindra det. Foto: Per Luthander 

Det ser ut som ett partytält. Men det är den plats där prygelstraff ibland utmäts efter fredagsbönen i den saudiska hamnstaden Jidda (Jeddah). Det var på denna plats utanför Jafali-moskén som den saudiske bloggaren Raif Badawi fick känna av de första 50 grymma piskrappen på sin rygg och sina bakben den 9 januari i år. 

Jag stod själv vid denna plats i Jidda för drygt ett år sedan och undrade vem som skulle pryglas där nästa gång. Att det blev Raif Badawi – bror till Samar Badawi och svåger till advokaten Waleed Abu al-Khair, som jag just träffat – kunde jag inte ana då. Men nu är Waleed inburad på femton ohyggliga år i fängelse på grund av sitt försvar av mänskliga rättigheter. Och hans svåger, den liberale bloggaren Raif Badawi, som Waleed hoppades skulle bli frikänd, kan komma att utsättas för en lång och utdragen plåga som till sist kan bli hans död.

Det var efter årets första piskrapp mot Raif Badawi, som utrikesminister Margot Wallström protesterade mot detta grymma kroppsstraff – varefter stormvarning uppstod mellan Sverige och Saudiarabien en tid i våras.

Margot Wallström säger att hon inte ångrar något – vilket har rönt respekt bland försvarare av mänskliga rättigheter och Raif Badawis familj. Men saudiska myndigheter under den nye kung Salman ångrar uppenbarligen inte heller något. Högsta rättsliga instans i Riyadh har sagt att straffet ska verkställas och inte kan överklagas. Det betyder ytterligare 950 piskrapp fördelade på nitton fredagar plus tio år i fängelse. Det verkar därmed som om de styrande i Saudiarabien har bestämt sig för att ta livet av den liberale bloggaren. Alternativt att få honom att göra avbön och ta tillbaka allt han skrivit. 

Men Raif Badawi har med sitt civilkurage visat att han står för det han skrev på sin blogg för ett par år sedan, en blogg där han diskuterade livsåskådningsfrågor i liberal anda. Jag har läst vad han har skrivit i tysk översättning. Boken kom först ut på tyska.

Raif Badawi med sina barn – under lyckligare omständigheter. 

Raif Badawi med sina barn – under lyckligare omständigheter. 

Fler översättningar är på gång. Vi får hoppas att boken snart kommer på svenska så att fler får möjlighet att läsa vad de saudiska myndigheterna anser vara så förgripligt att de utdömt ett grymt kroppsstraff som kan ta livet av en fredlig trebarnspappa, som önskar reformer i sitt eget land. 

Bilden uppges visa prygel av Raif Badawi den 9 januari i år. Trots smärtan skrek han aldrig, berättade ögonvittnen. 

Bilden uppges visa prygel av Raif Badawi den 9 januari i år. Trots smärtan skrek han aldrig, berättade ögonvittnen. 

Spöstraff av oliktänkande, amputationer av tjuvar och vågen av avrättningar med halshuggning i år påminner om att det finns ideologiska likheter mellan Saudiarabiens wahhabism (en saudisk form av salafism) och det skräckvälde som byggts upp av IS (Daesh, Islamiska staten) i delar av Syrien och Irak. 

I dag frågade jag den jemenitisk-schweiziska människorättskämpen, författaren och akademikern Elham Manea – talesperson för Raif Badawis och hans hustru Ensaf Haidar – vad som kan stoppa fredagens spöstraff. ”Vi hoppas att internationella protester kan göra det”, svarade hon.

 

 

AKP förlorade 2,5 miljoner röster i Turkiet

Väljarna i Turkiet röstar i många fall utifrån identitet. De värdekonservativa och prosunnitiska har traditionellt lagt sin röst på AKP. De som ser sig som sekulära turkar först och främst på CHP, Atatürks gamla maktparti. Turknationalisterna, som ofta är religiösa, på MHP. Och kurderna på HDP eller dess föregångare.

Kartan ovan visar hur politiskt uppdelat Turkiet är, med en total dominans av prokurdiska HDP i öster, starka fästen för CHP vid Egeiska havet och kusterna i väster, medan MHP tampats om makten med AKP i inlandet.

Men under ytan på denna geografiska uppdelning har något hänt: Väljarkåren orsakade flera politiska skalv vid parlamentsvalet den 7 juni. Regeringspartiet AKP, som varit ensam herre på täppan sedan sitt första segerval 2002, förlorade 2,5 miljoner röster, främst i storstäderna, jämfört med valet 2011. MHP gick framåt med 1,9 miljoner röster. Samtidigt tog HDP – som tidigare ställt upp i val med enskilda kandidater, inte som partigrupp – ett jättekliv uppåt genom få 5,8 miljoner röster i söndagens val jämfört med 2,8 miljoner 2011.

En annan förändring är att republikens mångfald blir mycket mer synlig i det nya parlamentet, vilket jag skrev om i min eftervalsanalys i dagens SvD:  Hopp om att valet innebär vändpunkt i Turkiet.

Hundra år efter folkmordet på armenier och andra kristna minoriteter som assyrier/syrianer är det en stor sak att fyra kristna tar plats i parlamentet: tre armenier (två från HDP, en från CHP), samt en assyrier/syrian från Mardin (HDP). En annan förändring innebär HDP:s öppning för hbtq-rörelsen samt kvinnornas ökade representation i parlamentet: 97 ledamöter av 550, varmed det blir 18 procent kvinnliga ledamöter jämfört med 14 procent i valet 2011.  

Valdeltagandet var högt, 84 procent. I princip råder röstplikt i Turkiet. Röstskolkare kan straffas med böter. Men många berättar att de har sluppit betala en bot när de inte kunnat rösta i tidigare val. 

CHP och HDP kan båda placeras till vänster på en ideologisk skala. De båda partierna får tillsammans 38 procent. Profiler i Gezirörelsen, som tog fart för två år sedan, hoppas att det kan inspirera krafter i Mellanöstern som vill skapa ett alternativ till islamister och sekulära diktatorer/generaler. 

Men hur ska nu AKP hantera sitt nederlag? Två tunga profiler i det tidigare ohotade maktpartiet, den förre presidenten Abdullah Gül och vice premiärminister Bülent Arinç, förordar båda en koalitionsregering framför nyval. Det hör till saken att båda dessa hör till president Erdogans interna kritiker. Hur ska den makthungrige Erdogan förhålla sig om AKP tvingas dela på makten, nu när hans drömmar om presidentstyre dessutom har krossats? 

Det kan bli nästa spännande resa i Turkiet. Fler skalv är att vänta. Stora och små. 

 

 

Segerruset för Demirtaş och HDP

Segeryra: HDP-väljare trängdes med journalister utanför restaurang Cezayir i Istanbul där HDP-ledningen höll sin valvaka. Foto: Stefan Bladh

HDP-ledaren Selahattin 
 
0
0
1
1
8
Free lance 
1
1
8
14.0
 
 

 
 
 
Normal
0


21


false
false
false

SV
JA
X-NONE

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 <w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden=…

HDP-ledaren Selahattin Demirtaş har kämpat hårt i valrörelsen. Han och hans parti har utsatts för rader av attentat, senast på fredagskvällen i Diyarbakir. Hans maning till väljarna att svara på provokationerna med fredliga medel, genom att gå till valurnorna, gav partiet 13 procent. Därmed får inte AKP egen majoritet i parlamentet. Jag och fotografen Stefan Bladh mötte  Demirtaş, här flankerad av sin armeniske partibroder Garo Kaylan, efter valnattens presskonferens, där HDP skrev historia.

Foto: Stefan Bladh

Selahattin Demirtaş, här tillsammans med den svenske vänsterpartisten Daniel Riazat, valobservatör i Turkiet. ”HDP:s inval i parlamentet var en seger för vänsterrörelsen i hela regionen”, kommenterade Daniel Riazat, och lyfte en knuten näve när han …

Selahattin Demirtaş, här tillsammans med den svenske vänsterpartisten Daniel Riazat, valobservatör i Turkiet. ”HDP:s inval i parlamentet var en seger för vänsterrörelsen i hela regionen”, kommenterade Daniel Riazat, och lyfte en knuten näve när han gratulerade HDP-ledaren under valnatten. Foto: Stefan Bladh