Expressen

Hur blir medieåret 2016?

I höstas skickade Medieutredningen ut en enkät om journalisters arbetsvillkor. Jag var en av dem som fick enkäten men lyckades aldrig ta mig igenom hela frågeformuläret.

Vill minnas att jag stupade på en fråga om huvuduppdragsgivare. I min frilanstillvaro är uppdragsgivarna många och i det nya hårdare medieklimatet ägnar jag mer tid åt prat i olika sammanhang (seminarier, föreläsningar) än åt att skriva artiklar, även om jag fortfarande gärna medverkar i min gamla tidning Svenska Dagbladet och flera andra medier. 

Intresset för fördjupande samtal är emellertid enormt. Det märks på tillströmningen av folk till Bokmässan i Göteborg, Almedalen, senioruniversitet, studentföreningar, bibliotek och kulturföreningar av olika slag. Undrar hur det kommer att avspeglas under medieåret 2016?

Under året som gått är det värt att notera ett kreativt nytänkande som Expressens utrikespolitiska satsning Geo. 

Nu verkar även Aftonbladet satsa mer på utrikesjournalistik.

Sådana satsningar inger hopp. Själv gladde jag mig också åt att SvD:s skickliga, välskrivande och produktiva Moskakorrespondent Anna-Lena Laurén fick Publicistklubbens Guldpenna i år. Att  SR:s korrespondent i Istanbul, Katja Magnusson, fick Ekopriset var en annan god nyhet för oss som gillar utrikesbevakning med skarp och nyfiken blick. Just nu lyssnar jag med spetsade öron på Cecilia Uddéns reportage från Saudiarabien, ett kungarike som både skrämmer och fascinerar och som jag själv besökte senast förra året. Dit vill jag tillbaka någon gång. 

Inför medieåret 2016 blir det intressant att se vad Aftonbladets förre chefredaktör Jan Helin kommer att göra med SVT som ny programdirektör. Att SVT lägger ned pajkastningsprogrammet Debatt är en välgärning. Låt oss hoppas att Jan Helin inför sitt tillträde har nya idéer på kvalitetssatsningar. På min önskelista sätter jag ett intervjuprogram liknande BBC:s Hard Talk, där en skicklig och påläst intervjuare ges tid att ställa en makthavare mot väggen i ett halvtimmeslångt program utan klipp. Sveriges Radio har en motsvarighet till Hard Talk i Ekots Lördagsintervju. 

SVT Agenda har ofta utomordentligt skickliga intervjuare, men Agendas programtid räcker inte alltid till för att pressa makthavare som försöker blanda bort korten.  

Låt mig också instämma i ett önskemål från frilansanskollegan Marika Griehsel som vill att SVT startar ett fördjupande veckomagasin där aktuella ämnen sätts i ett globalt perspektiv: Sverige i Världen – Världen i Sverige. 

En annan satsning på fördjupning, som når en stadigt växande läsekrets, är Mänsklig säkerhet, ett digitalt nyhetsmagasin som drivs ideellt med professor Robert Egnell vid Försvarshögskolan som chefredaktör och professor emeritus Lars Ingelstam som biträdande chefredaktör. DN:s förre chefredaktör Anders Mellbourn och jag medverkar som seniora redaktörer, medan Sebastian van Baalen är redaktör och Linn Hultqvist redaktionsassistent samt redaktör för sociala medier.

Den korta programförklaringen för Mänsklig säkerhet lyder: ”Vi tänker kritiskt men konstruktivt, nytt och brett, innovativt och jämställt om dagens säkerhetspolitiska problem och lösningar.” Kolla Mänsklig säkerhets nätsida så får du se den längre programförklaringen – och artiklar om högaktuella frågor. 

Det stämmer inte, Staffan Heimerson

Läser Staffan Heimersons senaste krönika i Aftonbladet – och upptäcker på slutet till min förvåning några rader om mig själv med tre fel.

Staffan Heimersons notis handlar om journalisters avundsjuka. Den finns. Jag ska inte svära mig fri från denna dödssynd. Men Staffan Heimerson borde ha gjort bättre research. Så här heter det i hans notis om journalisters avundsjuka på varandra:

”Expressens ­Beirutkorrespondent Kassem Hammadé lyckades få en lång intervju med Syriens bödel al-Assad. Ett scoop. Men en konkurrent till Hammadé, DN:s ledarskribent Carl Johan von Seth, avfärdar det med att ”en diktators fria ordsvall bidrar knappast till insikt om vad som skett och sker”. Åjo, det gör det nog. Svenskans Mellanösterns­kribent Bitte Hammargren klassar intervjun som ”krigsbrott”. Mitt råd: Gör det bättre själv.”

Här finns tre fel:

1) Jag är inte SvD:s Mellanösternskribent numera. Jag är frilans sedan januari 2013 och har sedan årsskiftet inte längre något avtal med Svenska Dagbladet. Däremot skriver jag i SvD och andra publikationer ibland – som fri skribent.

2) Jag intervjuade Bashar al-Assad, i februari 2010. Då var läget ett annat och frågorna annorlunda. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att intervjua en diktator, vilket jag kommenterade i P1:s Medierna nyligen.

Länk till programmet här. 

3) Jag har givetvis aldrig påstått att Expressens intervju med Bashar al-Assad skulle vara ett krigsbrott. (Var i all sin dar har Staffan Heimerson hämtat det påståendet?) Däremot har jag uttalat mig offentligt och skrivit om Bashar al-Assads krigsbrott många gånger, bland annat i min bok om Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).