Syrien

Det stämmer inte, Staffan Heimerson

Läser Staffan Heimersons senaste krönika i Aftonbladet – och upptäcker på slutet till min förvåning några rader om mig själv med tre fel.

Staffan Heimersons notis handlar om journalisters avundsjuka. Den finns. Jag ska inte svära mig fri från denna dödssynd. Men Staffan Heimerson borde ha gjort bättre research. Så här heter det i hans notis om journalisters avundsjuka på varandra:

”Expressens ­Beirutkorrespondent Kassem Hammadé lyckades få en lång intervju med Syriens bödel al-Assad. Ett scoop. Men en konkurrent till Hammadé, DN:s ledarskribent Carl Johan von Seth, avfärdar det med att ”en diktators fria ordsvall bidrar knappast till insikt om vad som skett och sker”. Åjo, det gör det nog. Svenskans Mellanösterns­kribent Bitte Hammargren klassar intervjun som ”krigsbrott”. Mitt råd: Gör det bättre själv.”

Här finns tre fel:

1) Jag är inte SvD:s Mellanösternskribent numera. Jag är frilans sedan januari 2013 och har sedan årsskiftet inte längre något avtal med Svenska Dagbladet. Däremot skriver jag i SvD och andra publikationer ibland – som fri skribent.

2) Jag intervjuade Bashar al-Assad, i februari 2010. Då var läget ett annat och frågorna annorlunda. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att intervjua en diktator, vilket jag kommenterade i P1:s Medierna nyligen.

Länk till programmet här. 

3) Jag har givetvis aldrig påstått att Expressens intervju med Bashar al-Assad skulle vara ett krigsbrott. (Var i all sin dar har Staffan Heimerson hämtat det påståendet?) Däremot har jag uttalat mig offentligt och skrivit om Bashar al-Assads krigsbrott många gånger, bland annat i min bok om Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).


 

SNÖGUBBAR MOT WAHHABISM

En ultrakonservativ saudisk rättslärd har utfärdat en fatwa där han förklarar att det är förbjudet att bygga snögubbar – eftersom sådana kan ses som avbildning av en människa.

”Det är inte tillåtet att göra en snögubbe, inte ens för lek och underhållning”, heter det i fatwan som svar till en saudisk pappa som undrat om det är religiöst tillåtet att bygga snögubbar med barnen. Den iskyla som har lagt sig över Mellanöstern har även lagt ett snötäcke över det stora kungarikets norra delar.

I den saudiska kulturen går det bra att ha stora bilder av kung Abdullah och de ledande prinsarna på offentliga platser.

Men wahhabismen är i grunden bildstormande och avbildande av människor, statyer – eller snögubbar – ses av de mest ultrakonservativa rättslärda som månggudadyrkan, shirk.

Men wahhabismen – en saudisk form av salafism – är en extrem minoritetstolkning av sunniislam. Dock har den fått spridning med hjälp av saudiska oljepengar.

De krafter i Saudiarabiens kungahus som vill öppna sitt land kulturellt – de finns – har många kamper att utkämpa mot sina egna rättslärda, ulema, om de ska kunna bana väg för de många reformer som krävs i ett modernt samhälle i en globaliserad värld.

För majoritetens muslimer, de icke-wahhabitiska, är snögubbe-fatwan rent smömos. Så för att lägga ett löjets snötäcke över denna fatwa läggs nu bilder ut av snögubbar, byggda av sunnimuslimer. Som den fina snögubben i Damaskus, byggd av en sunnimuslim som inte är wahhabit.

Det kommer flera snögubbar mot wahhabism.