Hur ofta korsfästs avrättade i Saudarabien?

Ali Mohammed al-Nimr från Qatif i Saudiarabiens Östra provins greps när han var 17. Han är dömd till halshuggning och efter det korsfästelse. Foto: Facebook/Free Sheikh Nimr Baqir Al-Nimr

På SvD Kultur har jag skrivit jag om hur Alla vill göra affärer med Saudarabien trots dödsvåg. Avrättningarna, som oftast sker genom offentlig halshuggning, har ökat markant efter kung Salman bin Abd al-Aziz trontillträde i början av året. En av de dödsdömda är Ali Mohammed al-Nimr från Qatif i Östra provinsen. Han greps efter regimkritiska protester 2012. Då var han bara 17 år. Enligt Amnesty avgav han en bekännelse under tortyr. 

Ali al-Nimr ska enligt domen, som bekräftats av högsta instans, inte bara halshuggas utan även få sin huvudlösa kropp korsfäst efteråt. Jag ställde frågan till James Lynch, Mellanösternexpert vid Amnesty Internationals huvudkontor i London, hur ofta förekommande korsfästelser är i Saudiarabien.

Så här svarade han:

”I Amnestys kampanj mot dödsstraff i Saudiarabien försöker vi föra statistik över antalet avrättningar varje år. Däremot har vi inga exakta uppgifter över hur ofta döda personers kroppar blir korsfästa varje år. Det är ganska sällsynt och så vitt vi vet har det inte inträffat något fall hittills i år. Men vi känner med visshet till ett fall 2013. Sådana straff förstärker plågan för de dödsdömda och deras familjer. Låt oss komma ihåg att dödsstraff ofta verkställs utan att de dömdas familjer blir underrättade om när det ska ske, och att de anhöriga ofta får kännedom om saken först i efterhand, ibland via medierna. Ali al-Nimrs familj kommer sannolikt att tvingas bli exponerade för bilder av hans korsfästa kropp, eftersom korsfästelsen kommer att äga rum på en offentlig plats.”

Det är inte bara företrädare från svenska regeringen och näringslivet som åker skytteltrafik till Riyadh. Det gör även ledare från andra västländer, måna om att vinna lukrativa affärskontrakt. 

Vad är Amnesty Internationals råd till Storbritanniens premiärminister David Cameron eller till den svenske näringsministern Mikael Damberg, som har fört upp Saudiarabien till ett prioriterat land att göra affärer med – samtidigt som Damberg hävdar handelskontakter ger möjlighet att ”lyfta brott mot mänskliga rättigheter”?

James Lynch på Amnesty Internationals huvudkontor svarar:

”Det är inte svårt att vara cynisk när Saudiarabiens affärspartner försvarar sina handelsdelegationer genom att hävda att främjande av mänskliga rättigheter skulle vara ett av deras huvudsyften. Men under dessa besök hörs sällan några offentliga uttalanden till förmån för människorättsförsvarare, som har fängslats för att de har sagt sin mening, eller för människor som sitter i dödscellerna i väntan på avrättning. Det sker bara vid enstaka tillfällen när journalister lyckas sätta ministrar under rejäl press. Det finns inget olagligt i handelskontakter eller andra förbindelser. Men frågan är om det sker regelmässigt på bekostnad av mänskliga rättigheter. 
I detta sammanhang är det värt att påpeka att Saudiarabien utsatte Sverige för diplomatiska och andra repressalier efter kritiken mot spöstraffet av Raif Badawi i början av året. Det verkar som om detta hårda svar syftade till att avskräcka andra länders regeringar från att ta offentlig ställning mot Saudiarabiens kränkning av mänskliga rättigheter. Men det understryker också vikten av att de av Saudiarabiens handelspartner, som verkligen vill bidra till att mänskliga rättigheter skyddas i kungariket, samarbetar och gör gemensamma uttalanden så att dessa länder inte kan spelas ut mot varandra.”

Ja, köp och läs Raif Badawis bok

Elisabeth Åsbrink skriver på DN Kultur: Läs den dömde bloggaren Raif Badawi och sprid hans ord. 

Jag kan bara instämma. Jag läste detta urval av Raif Badawis texter när tyska Ullstein var först med att ge ut dem i våras – 1000 Peitschenschibe. Då hoppades jag att något svenskt förlag skulle nappa i tid för ge ut denna lilla men viktiga skrift på svenska inför årets Bokmässa, vars tema var bland annat yttrandefrihet. Eller att någon stor svensk kulturredaktion skulle publicera en av hans texter, som ansågs så förgripliga att han dömdes till hårresande 1000 piskrapp, tio år i fängelse och två miljoner saudiska rial i böter. Trots att han är en sådan tydlig röst för reformer och besinning. 

Men på svenska har inte jag sett någon av hans texter ännu.

Raif Badawi tilldelades svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris i våras. Då framförde hans hustru Ensaf Haidar sitt tack via en videohälsning från Kanada, samtidigt som familjens talesperson Elham Manea förklarade på länk från Schweiz att utrikesminister Margot Wallströms protester mot Saudiarabien spelat stor roll för att skona Raif Badawi från fortsatt spöstraff.

Han blev piskad en första gång en fredag i januari med 50 rapp. Men domen föreskriver att skarprättaren ska ge honom ytterligare 950 piskrapp, fördelade på 19 fredagar. Vad kommer att hända nästa fredag och alla fredagar därefter? Det vet inte familjen så länge han inte blivit frigiven. Denna ovisshet innebär en utdragen tortyr inte bara för Raif Badawi utan också för hans fru och tre barn i Kanada.

Saken blir inte lättare av att hans försvarsadvokat Waleed Abu al-Khair dömts till femton års fängelse för sin fredliga gärning. Det var den första dom som utfärdades i Saudiarabien efter de nya anti-terrorlagar som gör fredlig kritik mot de styrande till ”terrorbrott”. 

Waleed Abu al-Khairs hustru Samar Badawi är syster till den fängslade bloggaren. Hur orkar hon som småbarnsmamma med en liten dotter till en fängslad pappa mitt i allt detta? När Samar Badawi nyligen tilldelades International Hrant Dink Award vid en ceremoni i Istanbul – där hon inte kunde närvara vid eftersom hon är belagd med utreseförbud från Saudiarabien – förklarade hon via ett meddelande att att hon är tvungen att hålla ut, eftersom hon lärt att livet är en kamp. 

Själv kommer jag att fortsätta att ta upp dessa modiga saudiers öde eftersom jag, tillsammans med min man, haft förmånen att som enda svenska journalister träffa Waleed Abu al-Khair tillsammans med Samar Badawi i deras hem i Jidda. Det var några veckor innan Waleed kastades i fängelse och domen mot Raif Badawi skärptes. 

Waleed Abu al-Khair och Samar Badawi i mars 2014, några veckor innan Waleed kastades i fängelse och dömdes till femton år. Foto: Per Luthander

Personer med det civilkurage som advokaten Abu al-Khair och syskonen Badawi besitter är de som långsamt kan förändra Saudiarabien i reformistisk riktning. Samar Badawi, en kvinnorättsaktivist som själv suttit i fängelse på grund av sin kamp för kvinnors rätt att bli fullvärdiga myndiga personer i lagens ögon, har också kämpat för kvinnors rätt att kandidera och rösta i Saudiarabien. När saudiska kvinnor för första gången denna höst får göra det i ett lokalval är Samar Badawi den moraliska segraren. 

Och nu finns Raif Badawis texter även i engelsk översättning. Elisabeth Åsbrink skriver:

Boken finns att köpa på en sajt som bär Raif Badawis namn. Överskottet går oavkortat till hans hustru och de tre barnen. Detta är inte reklam, det handlar om yttrandefrihet. Det vill säga om liv eller död.

Här är sajten där den kan beställas: Buy the book – 1000 Lashes, Because I say what I think.

Reflektioner efter katastrofen i Mecka

Stampede – det engelska uttrycket för panikrusning är så ohyggligt visuellt.

Vila i frid alla pilgrimer som avled under dagens katastrof i Mecka. Och hör överlevarnas berättelser. Så här säger en man som bevittnade panikrusningen till BBC:

”People were just climbing on top of others in order to move to a safer place and that's how some people died. People were chanting Allah's name while others were crying, including children and infants. People fell on the ground seeking help but there was no-one to give them a helping hand. Everybody seemed to be on their own.” 

Den saudiska tidningen Arab News har stängt av sina kommentarfunktioner under artiklar om katastrofen Mecka. De vill uppenbarligen inte att någon skugga faller på de styrande, efter den humanitära tragedin som inträffade mitt under den årliga pilgrimsfärden hajj, en av islams fem pelare. Men kritik sipprar fram från andra håll. New York Times skriver:

”Panikrusningen i Mecka ökar oron för att Saudiarabien inte har den infrastruktur som krävs för att arrangera en av världens största folksamlingar” .

Al Jazeeras utsända i Mecka, Basma Atassi, skriver att hennes team har blivit hindrade av saudiska myndigheter från att filma scenerna efter katastrofen. 

Till Svenska Dagbladet säger en läkare, själv uppvuxen i Saudiarabien, men nu på plats i Stora moskén i Stockholm: 

– Det är synd och en tragedi det som hänt. Saudiarabien känner inte till sina begränsningar, de försöker att förbättra organisationen men de klarar inte av att förverkliga en teori. De kan inte hantera de här folkmängderna.

Saudiarabiens hälsovårdsminister Khaled al-Falah har skyllt katastrofen på pilgrimer som inte lydde order. 

“If the pilgrims had followed instructions, this type of accident could have been avoided.”

Det framstår som ett hjärtlöst, oansvarigt och cyniskt uttalande. Andra källor hävdar att olyckan orsakats av att två tillfartsvägar stängts, samtidigt som en väldig folkmassa tryckte på. Även om de styrande inte klarar av att ta på sig ansvaret för denna tragedi så undergräver det inträffade synen på att kung Salman och hans brorson Mohammed bin Nayef har förmåga att leda detta väldiga rike och vara värdland för en av världens största årliga folkmassor.