Reflektioner efter katastrofen i Mecka

Stampede – det engelska uttrycket för panikrusning är så ohyggligt visuellt.

Vila i frid alla pilgrimer som avled under dagens katastrof i Mecka. Och hör överlevarnas berättelser. Så här säger en man som bevittnade panikrusningen till BBC:

”People were just climbing on top of others in order to move to a safer place and that's how some people died. People were chanting Allah's name while others were crying, including children and infants. People fell on the ground seeking help but there was no-one to give them a helping hand. Everybody seemed to be on their own.” 

Den saudiska tidningen Arab News har stängt av sina kommentarfunktioner under artiklar om katastrofen Mecka. De vill uppenbarligen inte att någon skugga faller på de styrande, efter den humanitära tragedin som inträffade mitt under den årliga pilgrimsfärden hajj, en av islams fem pelare. Men kritik sipprar fram från andra håll. New York Times skriver:

”Panikrusningen i Mecka ökar oron för att Saudiarabien inte har den infrastruktur som krävs för att arrangera en av världens största folksamlingar” .

Al Jazeeras utsända i Mecka, Basma Atassi, skriver att hennes team har blivit hindrade av saudiska myndigheter från att filma scenerna efter katastrofen. 

Till Svenska Dagbladet säger en läkare, själv uppvuxen i Saudiarabien, men nu på plats i Stora moskén i Stockholm: 

– Det är synd och en tragedi det som hänt. Saudiarabien känner inte till sina begränsningar, de försöker att förbättra organisationen men de klarar inte av att förverkliga en teori. De kan inte hantera de här folkmängderna.

Saudiarabiens hälsovårdsminister Khaled al-Falah har skyllt katastrofen på pilgrimer som inte lydde order. 

“If the pilgrims had followed instructions, this type of accident could have been avoided.”

Det framstår som ett hjärtlöst, oansvarigt och cyniskt uttalande. Andra källor hävdar att olyckan orsakats av att två tillfartsvägar stängts, samtidigt som en väldig folkmassa tryckte på. Även om de styrande inte klarar av att ta på sig ansvaret för denna tragedi så undergräver det inträffade synen på att kung Salman och hans brorson Mohammed bin Nayef har förmåga att leda detta väldiga rike och vara värdland för en av världens största årliga folkmassor. 

Var fanns den feministiska utrikespolitiken?

Det hade sett bra ut om Sverige med sin nya ”feministiska utrikespolitik” hade passat på att visa det i samband med kondoleansceremonierna i Saudiarabien. Nu var det i stället USA:s första dam Michelle Obama som stod för det.

Symbolhandlingar blir politik när det gäller personer på en viss nivå. Det är naturligtvis USA:s första dam Michelle Obama medveten om. Det visade hon också när hon följde med president Barack Obama till Riyadh för att delta i kondoleanserna efter den bortgångne kung Abdullah bin Abd al-Aziz.

Bland konservativa saudier utbröt en twitterstorm när det visade sig att Michelle Obama uppträdde utan huvudduk i alla officiella sammanhang i Riyadh, även tillsammans med den nye kung Salman bin Abd al-Aziz Al Saud.

Michelle Obama höll sig till en respektfull klädkod: svarta långbyxor och långa ärmar på en löst sittande tunika. Hennes val att uppträda som hon brukar, utan slöja, i sina möten med kung Salman och andra dignitärer syresatte saudiska reformkrafter. De behöver i dag alla tänkbara bevis på att omvärlden är medveten om vilka problem en salafistisk ultrakonservatism innebär för världens oljerikaste stat – och för världen i stort.

Saudiarabiens könsapartheid innebär bland annat att alla kvinnor måste ha en manlig förmyndare i alla sina förehavande med myndigheter. Det gäller även kvinnliga företagsledare, prinsessor eller gamla farmödrar – och det är ytterst förnedrande för dagens saudiska kvinnor, vilka i många fall är bättre utbildade än männen.

För några år sedan var Michelle Obama med om att dela ut ett pris i Washington – International Women of Courage – till en saudiska som kämpat för kvinnors rättigheter: Samar Badawi, syster till den piskade bloggaren Raif Badawi och hustru till dennes fängslade advokat Waleed Abu al-Khair. Det är uppenbart att Michelle Obama är medveten om vilken kamp för sina rättigheter som saudiska kvinnor dagligen måste föra i sin vardag.

I samband med kondoleansceremonierna i Riyadh hade det varit på sin plats att regeringen Löfven markerat sin uttalat feministiska utrikespolitik genom att skicka ett kvinnligt statsråd tillsammans med kung Carl Gustaf – exempelvis vice statsminister Åsa Romson om utrikesminister Margot Wallström själv var upptagen.

Från svensk sida deltog i stället näringsminister Mikael Damberg förutom kungen. Jag vet inte vilka samtal han förde med värdarna i Riyadh. Men det gällde kanske frågan om fortsatta vapenaffärer?

Det händer att jag träffar svenska företagare som säljer civila produkter på Arabiska halvön, och som vill fortsätta bygga ut sina affärskontakter på denna viktiga marknad. De vet att det är viktigt för Saudiarabiens utveckling att reformkrafterna där får en chans.

Så visst hade det varit bättre om Sverige med sin feministiska utrikespolitik hade visade det i Riyadh – med hjälp av ett statsråd som haft Michelle Obamas känsla för symbolpolitik.

Kung Salman kopplar greppet

Vem skulle Saudiarabiens nye kung Salman utse som sin vice kronprins? Det var den stora frågan igår när den avlidne kung Abdullah jordfästes i en anonym grav, så som seden föreskriver i Saudiarabien.

Det dröjde inte länge innan svaret kom på vem som blir näst i tur i succesionsordningen efter den nye kronprinsen Muqrin bin Abd al-Aziz. 

Bara timmar efter sitt trontillträde lyckades den nye kung Salman bin Abd al-Aziz utmanövrera den just avlidne Abdullahs söner, främst bland dem Nationalgardets chef Mitaeb bin Abdullah, för att i stället utse en av sina nära brorsöner, inrikesminister Mohammed bin Nayef som vice kronprins.

Huset Sauds släktträd är ohyggligt krångligt, eftersom rikets grundare Abd al-Aziz Al Saud, mer känd som Ibn Saud, gifte om sig och skilde sig på löpande band samtidigt som han fick flera barn med sina många konkubiner. Bland hans söner är, eller var, de flesta halvbröder. Bbland dessa finns en mäktig helbrödraklan: De sju Sudairi, vilka alla hade samma mor. En av De sju Sudairi var den förre kung Fahd, liksom den nye kung Salman bin Abd al-Aziz.

Mohammed bin Nayef är son till en annan av De sju Sudairi, den mångårige inrikesministern Nayef bin Abd al-Aziz, som bara hann vara kronprins en kort tid innan han avled. Nayef var avskydd av reformisterna och känd som en hårding.

Mellan kung Salman och vice kronprins Mohammed står kronprins Muqrin bin Abd al-Aziz, men han är inte någon Sudairi. Hans legitimitet som tronarvinge är ifrågasatt av vissa falanger bland prinsarna. Muqrins mor togs som slavinna i Jemen och överlämnades till Ibn Saud som krigsbyte – en händelse som inte var så ovanlig för rikets grundare och som påminner om hur terrorgruppen IS tar kvinnor som sexslavar bland besegrade yazidier idag.

Kung Salman, 79, sägs inte vara vid bästa hälsa. Därför dröjer det kanske inte så länge innan Mohammed bin Nayef kan tillträda tronen – varmed den förste av Ibn Sauds sonsöner blir regent. Det kommer inte alla hans kusiner att gilla. Att det kan bli ännu en kung från Sudairiklanen riskerar också att bli dåliga nyheter för Saudiarabiens reformvänner.

Moralpoliserna, som avskys och fruktas av vanliga saudier opererar under inrikesministern, alltså senast Mohammed bin Nayef och innan dess hans far Nayef. Anti-terrordomstolar, där samvetsfångar som advokaten Waleed Abu al-Khair har blivit dömda till groteskt långa fängelsestraff bara för att de har uttryckt sina åsikter och krävt reformer, tar också order från inrikesministeriet.

Nu gäller också frågan om de fortsatta 950 piskrappen mot bloggaren Raif Badawi kommer att verkställas eller inte. Det sägs att kretsen kring den döende kung Abdullah såg till att piskrappen ställdes in de senaste två fredagarna. Hur det blir fortsättningsvis vet vi nästa fredag – såvida inte kung Salman benådar Raif Badawi och andra samvetsfångar som Waleed Abu al-Khair, Abdullah al-Hamid och Mohammed Fahad al-Qahtani innan dess. Det finns dessutom många fler politiska fångar i saudiska fängelser.