Strutsmentalitet gör oss inte säkrare

Apropå debatten mellan inrikesminister Mikael Damberg och Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell om IS-kvinnorna finns mycket värt att understryka:

  • Att kurdernas icke erkända självstyre har svårt att hålla tiotusentals IS-fångar i all evighet. Dels på grund av kostnaden. Dels på grund av säkerheten.

  • Det kurdledda självstyret i nordöstra Syrien – som varit med om en turkisk invasion hösten 2019 och fruktar en ny – har betalat ett mycket högt pris för att besegra terrorsekten IS. Med 11,000 döda om jag minns rätt.

  • Svårt att förstå hur Johan Forssell skulle ha hanterat utvisningar av IS-kvinnor och barn om vi haft en moderatledd regering. Om de släppts vid självstyrets gräns hade irakiska myndigheter krävt att Sverige tagit sitt ansvar. Alternativt hade kvinnorna med sina barn kunnat fly och söka sig till IS-fickor. Och svenska rymlingar som söker sig till IS-fickor i Mellanöstern, för att låta sina barn växa upp där, gör oss på intet sätt säkrare. En sådan föreställning är en strutsmentalitet.

  • Till detta kommer förstås att vi har avskaffat arvsynden. Barn ska inte straffas för föräldrarnas förbrytelser. Härmed sätter jag streck för tillfället.

(Först skrivet på mitt twitterkonto @bitteham)

Respekt för en sådan ledare

Till Stefan Löfvens avgångsbesked har jag en blygsam men personlig kommentar. Under min tid som Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och innan dess som ledare för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet, UI, hände det att jag blev kallad av regeringskansliet att göra dragningar för olika ministrar, däribland ett par gånger för statsministern.

Och då har jag slagits av hur väl påläst Stefan Löfven kommit till dessa möten, vilken god lyssnare han är samt vilka bra följdfrågor han ställt. Respekt.

IMG_2869 (kopia).jpg



Mellan gullviva och liljekonvalj

2B2A7E39-AD17-4942-A94F-6DFD5335E28A.jpeg

Maj 2021.

Vandrar i sydsvenska bokskogar. Passerar gamla askar som är lika ihåliga som Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Ser ekarna slå ut sist av alla lövträd. Lyssnar på näktergalen och göken som gömmer sig i lövverken. Glädjer mig åt viggen som guppar runt i mader som förvandlats till grunda insjöar efter vårfloden. Följer hägern som flyger hemåt vid samma tid varje dag. Beundrar flugsnapparens idoga slit med att göra holken redo för ungarna. Skymtar hornugglan som sätter sig på sin spaningspost i en tall när skymningen faller.

Tittar på paddans ungar som hoppar mellan tomatplantorna när regnen fallit.

Njuter av denna korta tid när gullvivornas sista blomning sammanfaller med vårens första liljekonvaljer. Vackraste tiden på året infaller inte bara mellan hägg och syren utan också mellan gullviva och liljekonvalj.

Funderar till sist på hur många nyanser av grönt det kan finnas i naturen i den ljuvliga månaden maj.

tempImage3crHy7.gif