Gideon Levy & Mitri Raheb in Palme Prize Ceremony

Watch the ceremony of the Olof Palme Prize, awarded to the Israeli journalist Gideon Levy and the Palestinian pastor Mitri Raheb on 29 January 2016 in the Swedish parliament – with speeches by Pierre Schori, the acceptance speeches by the Laureates, the award given to them by Lisbeth Palme, plus wonderful music. At the end you can see my conversation with them both.

The venue was the old second chamber of the Swedish Parliament. In that very same place I heard the late PLO leader Yassir Arafat express his acceptance of Israel and a two state solution for the first time. That was in December 1988 – something that later led to the Oslo process which was supposed to lead to the creation of a Palestinian state by 1999.

Yet a two state solution seems more distant today, when the occupied West Bank looks like a Swiss cheese, with holes left to the Palestinians. Former president George W Bush used this metaphor, while on a visit to the West Bank in 2008, when he said that a “Swiss cheese isn’t going to work when it comes to the outline of a state”. 

Also Mitri Raheb talked about the Swiss cheese. So what does he and Gideon Levy suggest that we do now, after nearly 50 years of occupation, when the holes in the cheese are getting smaller month by month? In this video you can hear their answers to my question during the ceremony. 

Read more about the Olof Palme Award here. 

Bergtagen av Ararat

Gryningsljus över Ararat. Den främre toppen, Stora Ararat, är på 5123 meter över havet, medan Lilla Ararat är på 3896 m ö h. Enligt Första Mosebok strandade Noaks ark på toppen av Ararat efter syndafloden. Foto: Bitte Hammargren 

Det är en magisk syn att se solen gå upp över berget Ararat i sydöstra Turkiet. Denna vy, som jag såg i gryningstimmen i morgonplanet från Armeniens huvudstad Jerevan, får mig att tänka på ordet bergtagen – i betydelsen förtrollad, fascinerad, trollbunden.

Men verkligheten är inte bara förtrollande vacker. Bakom dessa bergsmassiv utspelas blodiga strider mellan kurdisk stadsgerilla och turkisk militär i ett område som många kurder kallar för Bakur, eller Norra Kurdistan.

Armenier i diasporan, som bär på sina minnen från folkmordet för hundra år sedan, kallar i stället denna del av sydöstra Turkiet för Västarmenien. Åtskilliga mil söder om dessa bergsmassiv, nära gränsen mot Syrien och Irak, ligger en del av sydöstra Turkiet som för assyrier/syrianer går under namnet Gudstjänarnas berg, Tur Abdin – vilket också blev föremål för ett folkmord för ett århundrade sedan. 

Kärt barn har många namn – och det har också de områden som blivit föremål för krig och konflikt i historisk tid eller i nutiden.

Från Turkiets gräns mot Syrien i ett område som kurderna kallar Rojava (södra Kurdistan) pågår turkisk artilleribeskjutning mot den kurdiska YPG-gerillan, vilken i sin tur är allierad med USA i dess bombningar mot IS/Daesh. Men YPG får nu stöd av ryskt bombflyg. Situationen är så komplicerad att Natolandet USA kräver att Natolandet Turkiet upphör med sitt artilleribombardemang mot YPG. Samtidigt meddelas att Saudiarabien ska skicka stridsflyg för att bistå Turkiet. 

Allt medan de ryska bombplanen fortsätter att hamra på för att stärka Assadregimen i Syrien.

Denna del av världen är så komplex, frontlinjerna så många och maktspelet så djupt – över huvudet på vanliga människor – att det kan få mig att vilja drömma mig bort en stund, med en bra bok. Då vill jag leta fram en gammal klassiker: Yasar Kemals kärlekssaga Araratbergets legend. 

Feministisk utrikespolitik – Wallström i Armenien

Spontan gest. Utrikesminister Margot Wallström tar av sitt halsband för att ge som gengåva när hon får ett halsbland som present under en rundvandring på ett ungdomscentrum i Jerevan. Foto: Bitte Hammargren

Hur ser Margot Wallströms feministiska utrikespolitik ut i praktiken? Hur tas den emot i länder hon besöker? Det ville jag ta reda på – och fick en chans under utrikesministerns besök i Armenien i veckan. Här gör jag också en jämförelse med hennes företrädare Anna Lindh och Carl Bildt, som jag tidigare följt i hälarna som SvD:s utsända på flera resor från 1990-talet och framåt. Den här gången skrev jag som frilans för OmVärlden. 

I Jerevan såg jag en utrikesminister som blev varmt välkomnad av det armeniska civilsamhället – men som hade svårare för att få fram sitt budskap om behovet av en feministisk utrikespolitik hos makthavarna i det patriarkaliska, fattiga och konfliktfyllda Armenien, med sina stängda gränser mot Turkiet och Azerbajdzjan. 

Det här blev mitt sista reportage på ren frilansbasis. Nu ser jag fram emot att börja som redaktör på Utrikespolitisk institutet och vara med om att lansera UI:s kommande sajt på nätet. Men det är också möjligt att jag dyker upp som moderator, föreläsare och kommentator även i andra sammanhang fortsättningsvis. Mer om det i På Gång.

Läs reportaget här