DUBAI Skrupelfria arbetsköpare kan tvinga arbetskraft till omänskliga förhållanden i länder utan fackliga rättigheter. Det blev vi påminda om när vi senast tog en taxi i Förenade Arabemiraten, UAE, ett land där strejker är förbjudna och där sponsorns (arbetsgivarens) villkor gäller på arbetsmarknaden.
En taxichaufför att lita på är någon som inte somnar vid ratten. Chauffören på bilden klarade det i Dubais nattliv, men det gäller inte för alla hans utarbetade kolleger. Foto: Bitte Hammargren
Ikväll kan vi fira att vi fortfarande är vid liv. Tidigare idag valde vi mellan att ta oss via buss eller taxi från en ökenstad på Arabiska halvön till Dubai.
Valet föll till sist på en taxi i tron att det skulle ge oss en bekväm resa från punkt A till B så att vi skulle slippa kånka våra resväskor i värmen från hotellet till bussterminalen för att därefter baxa dem in en lokal taxi fram till vår slutdestination.
Men efter några mil på ökenvägen insåg vi att en fullpackad minibuss med tunga väskor i knät hade varit ett betydligt lugnare alternativ. Vi hade lätt kunna ha överseende med en trasig luftkonditionering och brist på benutrymme om vi bara sluppit denna taxiresa.
Redan under den första milen på ökenvägen insåg vid att chauffören hade problem med att hålla sig vaken. Vi försökte hjälpa honom att hålla ögonen öppna genom att småprata om allt från politiken i hemlandet till familjen många hundra mil där borta – som han enligt kontraktet bara kan besöka vartannat år.
Färden gick vidare. Vi bytte samtalsämne och frågade om arbetsvillkoren och hur mycket han kan skicka hem till familjen varje månad. Han beklagade sig över att han tvingas betala stora belopp till det taxibolag som hyr ut bilen, plus ytterligare surt förvärvade dirham för sitt uppehälle.
–För att tjäna ihop pengar till mina månatliga utgifter och få något över måste jag jobba 18-20 timmar om dagen, sade han och kippade med ögonen.
Han brukar somna vid 2-tiden på natten för att kliva upp två-tre timmar senare. Därmed börjar dagens arbete. Ibland kan han ta en tupplur vid ratten mellan olika körningar.
–Jag jobbar sju dagar i veckan. Jag har inte råd att ta ledigt och har sällan tid att tala med familjen via skype, sade han med tunga ögonlock.
När vi närmade oss mångmiljonstaden Dubai blev han nervös. Han beskrev hur radarkontrollerna i storstaden kan tvinga taxichaufförer från andra städer att betala höga böter om de uppehåller sig i Dubai för länge. Bara tanken på dessa böter fick honom att svettas.
Dessutom var han strängt förbjuden att plocka upp nya kunder i Dubai som ville besöka hans hemstad, alltså tomkörning hela vägen hem.
Vi föreslog att han skulle köra oss till Dubais Internationella flygplats – en plats som ingen taxichaufför kan missa – så att vi skulle kunna byta till en lokal taxi där.
Men vi insåg snart, när han missade filbyten och avfarter till flygplatsen, att han var för urlakad för att se vad det stod på vägskyltarna.
En del vägar i Dubai har lika många filer som i Los Angeles, så det gäller att veta vart man ska för att hamna rätt. Dessutom hade taxibolaget inte försett sina förare med GPS.
När chaufförens körning blev allt mer ryckig och han var nära att blunda mitt på vägen fick vi ta till brösttoner och beordra honom att byta till innerfil.
Hans impuls då var att, utan att vare sig titta i backspegeln eller eller anpassa farten, styra in mot vägrenen längs motorvägen. Där ville han släppa av oss med våra resväskor, för att sedan kunna vända bilen och köra tillbaka till ökenstaden.
Att han var nära att köra på en man vid vägrenen märkte han först när vi skrek högt i baksätet: –Bromsa!
En dödstrött chaufför bör man tala vänligt till. Det är förarens arbetsförhållanden som är omänskliga. De utsätter kunderna för risker när de kliver in i bilen hos en förare som lider av kronisk sömnbrist.
Vi är glada som helskinnade kunde kliva ur denna bil nära ett shoppingcenter i Dubai. Över en cappucino på köpcentrumets bästa café firade vi att vi kommit fram till denna storstad utan en skråma. Där vi hittade en annan taxichaufför som inte kippade med ögonen och som kryssade rätt mellan filerna.
Vi ber en stilla bön att det gick bra för ”vår” chaufför på väg hem denna dag – och alla kommande dagar i hans tröstlösa tillvaro som utnyttjad arbetskraft nära turistparadiset Dubai.
