Faran för journalister i Turkiet

Häromdagen släpptes två av Turkiets främsta journalister, chefredaktören för tidningen Cumhuriyet Can Dündar och hans kollega Erdem Gül, efter ett beslut i författningsdomstolen. 

Därmed kan de hämta andan, åtminstone tillfälligt. Men hoten om livstids fängelse kvarstår när en ny rättegång påbörjas den 25 mars. Dessutom har president Recep Tayyıp Erdogan gjort klart att han är rasande på domstolens beslut att släppa de båda i väntan på en ny rättegång. 

–Jag respekterar inte domstolsbeslutet och tänker inte följa det, förklarade presidenten som har kört över domstolar tidigare, exempelvis vid byggandet av det nya gigantiska presidentpalatset i Ankara.

Anledningen till processen mot de båda turkiska publicisterna är att de gjort sitt journalistiska jobb: De publicerade bilder som sades visa hur turkisk underrättelsetjänst smugglade in vapen i lastbilar till Syrien – en händelse som avslöjades när en annan del av statsapparaten, gendarmeriet, genomsökte lastbilarna i januari 2014. 

Mer om bakgrunden här i tidningen Hürriyet/Daily News. 

Samtidigt som Dündar och Gül kunde fira sin tillfälliga frigivning stängdes ännu en turkisk tv-kanal, IMC TV. För att lägga munkavle på kritiska journalister duggar åtalen, eller hot om åtal, tätt. En paragraf som flitigt åberopas är förtal av presidenten. Men däremot kan antisemitiska uttalanden riktade mot Turkiets lilla judiska minoritet, eller hatpropaganda mot andra utsatta små minoriteter som armenierna, passerar ograverat förbi – något jag skrev om i Judisk krönika nyligen (4/2015).

Senast i raden bland de journalister som riskerar fängelse för påstått förtal av president Erdogan är Cengiz Çandar, en av Turkiets mest framstående journalister. På twitter har han 426 000 följare, vilket säger något om hans betydelse. Cengiz Çandar är också en journalist som många svenskar har träffat – på konferenser och möten. År 2013, till minnet av mordet på utrikesminister Anna Lindh, deltog jag i ett panelsamtal med Cengiz Çandar på Tensta träff. Den tredje personen i panelen var Mikael Damberg, numera näringsminister. 

På Tensta träff, september 2013. Fr v: Mikael Damberg, jag och Cengiz Çandar. Foto: Evin Baksi (se hennes blogg) 

Nu när Cengiz Çandar riskerar 1-4 års fängelse för sin oberoende journalistik hoppas att jag näringsministern inte har glömt sin turkiske samtalspartners utsatthet och hur svårt det är för andra journalister som vill göra sitt jobb i Turkiet. Vad säger Damberg idag?

Irans vägval på SVT Play

Iran står inför ett nytt viktig vägval i och med fredagens parlamentsval och valet till Expertrådet, som kan utse näste högste ledare. Här samtalar jag med forskaren Rouzbeh Parsi från Lund och riksdagsledamoten Azadeh Rojhan Gustavsson i ABF-huset i Stockholm, ett samarrangemang med Palmecentret. Se samtalet på SVT Play – inklusive frågor från publiken. 

Kvinnor i Iran hindras se mästerskap

Vattensporter är populära på Kish. Foto: Per Luthander 

Sanktionerna mot Iran har hävts, den islamiska republiken får tillgång till frysta miljarder i utlandet och börjar teckna stora kontrakt, både för inköp av vapen och för civila ändamål, som en stororder av Airbus. Detta land är också en av flera krigförande parter i Syrien.

Vad kan de ekonomiska öppningarna att leda till på längre sikt? Det är för tidigt att säga och mycket beror på den interna maktkamp som pågår inom den islamiska republiken. För  att ta temperaturen på läget reste jag och Per Luthander till ön Kish, en iransk frizon i Persiska viken, i vintras. Det var min åttonde resa till Iran sedan 2002.

Här kan du läsa vårt reportage i Hufvudstadsbladet. Det har också varit publicerat i ETC. På Kish är det sociala livet lite friare än på fastlandet, men inte så att män och kvinnor kan bada på samma stränder. 

När internationella mästerskap för herrar i beachvolley skulle hållas på Kish var också frågan, som så ofta i Iran, om myndigheterna skulle släppa in kvinnor i publiken, vilket reglerna för internationella mästerskap föreskriver. Det var villkoret för att Iran skulle få hålla mästerskapen och det hade också chefen för Irans volleybollförbund lovat. Men när tävlingarna för herrar drog igång visade det sig att de lokala myndigheterna på Kish körde över den internationella volleybollfederationen. Så blev kvinnliga idrottsvänner portade än en gång – sannolikt efter order från högre ort i Teheran. Det här är ännu ett exempel på den interna maktkamp som pågår mellan olika fraktioner, som är för eller emot reformer. 

De sociala spelreglerna brukar vara lite friare på ön Kish än på det iranska fastlandet. Ett favorittillhåll för besökare är att samlas vid solnedgången på klipporna framför ett rostigt grekiskt lastfartyg som gick på grund för många år sedan. Foto: Per Luthander

Nu går Iran snart till parlamentsval. Den islamiska republikens vägval kommer att diskuteras på ABF-huset i Stockholm den 22 februari när jag ska moderera ett samtal med Lundaforskaren Rouzbeh Parsi och S-parlamentarikern Azadeh Rojhan Gustafsson. Se länken här.