Sanktionerna mot Iran har hävts, den islamiska republiken får tillgång till frysta miljarder i utlandet och börjar teckna stora kontrakt, både för inköp av vapen och för civila ändamål, som en stororder av Airbus. Detta land är också en av flera krigförande parter i Syrien.
Vad kan de ekonomiska öppningarna att leda till på längre sikt? Det är för tidigt att säga och mycket beror på den interna maktkamp som pågår inom den islamiska republiken. För att ta temperaturen på läget reste jag och Per Luthander till ön Kish, en iransk frizon i Persiska viken, i vintras. Det var min åttonde resa till Iran sedan 2002.
Här kan du läsa vårt reportage i Hufvudstadsbladet. Det har också varit publicerat i ETC. På Kish är det sociala livet lite friare än på fastlandet, men inte så att män och kvinnor kan bada på samma stränder.
När internationella mästerskap för herrar i beachvolley skulle hållas på Kish var också frågan, som så ofta i Iran, om myndigheterna skulle släppa in kvinnor i publiken, vilket reglerna för internationella mästerskap föreskriver. Det var villkoret för att Iran skulle få hålla mästerskapen och det hade också chefen för Irans volleybollförbund lovat. Men när tävlingarna för herrar drog igång visade det sig att de lokala myndigheterna på Kish körde över den internationella volleybollfederationen. Så blev kvinnliga idrottsvänner portade än en gång – sannolikt efter order från högre ort i Teheran. Det här är ännu ett exempel på den interna maktkamp som pågår mellan olika fraktioner, som är för eller emot reformer.
Nu går Iran snart till parlamentsval. Den islamiska republikens vägval kommer att diskuteras på ABF-huset i Stockholm den 22 februari när jag ska moderera ett samtal med Lundaforskaren Rouzbeh Parsi och S-parlamentarikern Azadeh Rojhan Gustafsson. Se länken här.