Det blåser iskalla vindar över Istanbul. Det kallas för sibirisk vinter. Frågan är om ett snötäcke kommer att lägga sig över Europas största stad i morgon.

Sånt har hänt förr, men i städer som i princip anser att de har ett Medelhavsklimat blir inte mycket som man tänkt sig. Och värst drabbade av alla blir de hemlösa som lever under broar och viadukter, som romer eller utblottade migranter.

Men det blåser också hårda vindar på annat sätt. President Erdoğan planerar att leda sitt första regeringssammanträde en bit in i januari – något författningen ger honom rätt till. Men denna auktoritära författning, som skrevs av fem generaler efter statskuppen 1980, var han tidigare emot.

Dessutom innebär det att han kommer att låta premiärminister Ahmet Davutoğlu spela andra fiolen. Och hur länge kommer han att finna sig i att vara som en Medvedev under den allvetande Putin?

I dag lade som väntat en parlamentarisk kommission ned korruptionsmålet mot fyra före detta ministrar (med röstsiffrorna 9-5). De nedlagda rösterna kom alla från regeringspartiet AKP, som Erdoğan håller ett stadigt grepp över. De finns en teoretisk chans att målet kan skickas vidare till författningsdomstolen av nationalförsamlingen, men det är knappast troligt på grund av AKP:s solida majoritet. Regeringspartiet CHP har förstås gått i taket. Värst av allt, anser de, är att undersökningskommissionen har beslutat att förstöra de bandupptagningar som använts som bevis i förundersökningen mot de fyra före detta ministrarna.

–Det här är förstörelse av bevis eftersom avlyssningen av telefonsamtalen gjordes efter ett domstolsbeslut. Dagens beslut är olagligt, förklarade Erdal Aksünger (CHP), som tillhörde den parlamentariska kommitténs minoritet.

I Turkiet är det inte många som vågar sätta sig upp mot president Erdoğan. Han har med sina utrensningar och gripanden kopplat ett grepp över rättsväsendet – medan den del av pressen som ännu vågar tänka kritiskt lever farligt.