Film

Iransk filmfestival med många bottnar

Denna helg är det Iransk filmfestival i Stockholm och Uppsala. Själv har jag sett två filmer än så länge: dokumentären Iranian Ninja och långfilmen Hadji Sha, som inte får visas i Iran.

Skärmavbild 2015-10-03 kl. 22.42.49.png

Zamani Esmatis långfilm Hadji Sha är gjord som lågbudgetfilm. Men det tänkte jag inte på när jag såg filmen. Den är skickligt spelad och har genomtänkt manus, där åskådaren långsamt börjar ana den hemlighet som avslöjas i slutscenen: att det under den medelålders Hadji Shahs kortklippta hår och svarta mössa kanske inte döljer sig en man, som försörjer sin familj, utan en kvinna. Det finns fler bottnar i filmen, vilka inte ska förklaras här.

Huvudrollsinnehavaren Roya Teymorian, som deltog i diskussioner efter visningen, gör för iranska förhållanden en djärv gestaltning genom att spela en medelålders kvinna som lever som en man. Roya Teymorian beklagade att filmpubliken i Iran inte får se denna spelfilm, som vänder sig både mot lagar och folkliga traditioner som begränsar kvinnors liv. 

Hadji Sha påminner mig om en annan iransk film med socialt patos, Majid Majidis film Baran från 2001, som jag såg på filmfestivalen i Istanbul för flera år sedan. Den handlar om afghanska flyktingar som tar jobb på byggen i Iran. Snart rullas det upp att en av de unga byggjobbarna en tonårsflicka som förklätt sig till kille.  

Hadji Sha utspelar sig i ökenstaden Yazd mitt i Iran – vilken har världens kanske största intakta stadskärna byggd i soltorkad lera, krönt av vindtorn som håller husen svala på stekheta somrar och genomborrad av milslånga gamla underjordiska kanaler. Yazd har en stadskärna att gå vilse och en mångsidig kultur att förälska sig i.

Vy över Yazd – en stad i soltorkad lera, där vindtornen höjer sig i bakgrunden. Foto: Bitte Hammargren

Vy över Yazd – en stad i soltorkad lera, där vindtornen höjer sig i bakgrunden. Foto: Bitte Hammargren

I våras rapporterade jag från Yazd i OBS Kulturkvarten om Irans många paradoxer. I denna vackra stad i öknen träffade jag också en ung kvinnlig filmare, Roqiye Tavakoli, som hoppas att en dag bli bjuden till filmfestivaler i Sverige. Hon har redan visat sina kortfilmer på festivaler i Armenien, Dubai, Syd-Korea och Finland. När jag träffade henne låg hon i startgroparna för att göra sin första långfilm.

Roqiye Tavakoli  – ung filmare från Yazd.                                            Foto: Per Luthander

Roqiye Tavakoli – ung filmare från Yazd.                                            Foto: Per Luthander

– Det ska bli en film med ett feministiskt budskap, sade hon. 

Kanske kommer hon att bli gäst på en framtida iransk filmfestival i Sverige?

Årets Iranska filmfestival i två svenska städer fortsätter i morgon söndag – och då kommer Roya Teymorian att samtala med publiken i Uppsala efter visningen där. Till Stockholm kommer i stället andra personligheter från Irans vitala filmliv: Mohsen Tanabandeh, Amir Jafari och Rima Raminfar. 

Programmet för Uppsala och Stockholm hittar du här

En saudisk filmparadox

Saudiarabien är landet där biografer är förbjudna. Men trots det, eller kanske just därför, är filmintresset enormt. Nyligen hölls den andra saudiska filmfestivalen i historien – för första gången på sju år. Det är en seger för saudiska filmälskare.

Efter fem dagar avslutades festivalen med rungande applåder och jubel från de 800 åskådarna – män och kvinnor – i det Saudiska konst- och kulturcentrat i Dammam. Staden ligger där Saudi Aramco har sitt centrum, vid Persiska vikens kust. I Dammam visades film redan på 50-talet för oljebolagets personal, som då kunde avnjuta filmer bakom höga murar under bar himmel. Filmälskare har med andra ord funnits sedan årtionden i Saudiarabien. Men länge var de tvungna att resa till grannländerna för att se filmen.

Nu, när saudiska cineaster kan ladda ned film eller köpa dvd i grannländerna Bahrain och Förenade Arabemiraten, har de lättare att släcka sin filmtörst.

I trakten kring Damman lever flera filmare. Där träffade jag en av dem, Abdullah al-Eyaf, för några år sedan. Nu ser jag att denne unge regissör var ordförande för juryn i årets filmfestivalen i Dammam. Festivalens Guldpalm tilldelades den kvinnliga regissören  Hana Al-Omair för hennes drama Klagan  (Shikwah).

Den som vill veta mer om Abdullah al-Eyaf hittar det i min bok om Gulfen.

Den som vill läsa om den andra Saudiska filmfestivalen hittar det i Saudi Gazette, som länkas här.

Och den som till äventyrs inte redan har sett Haifa al-Mansours Oscarsnominerade Den gröna cykeln har en upplevelse framför sig.