En saudisk filmparadox

Saudiarabien är landet där biografer är förbjudna. Men trots det, eller kanske just därför, är filmintresset enormt. Nyligen hölls den andra saudiska filmfestivalen i historien – för första gången på sju år. Det är en seger för saudiska filmälskare.

Efter fem dagar avslutades festivalen med rungande applåder och jubel från de 800 åskådarna – män och kvinnor – i det Saudiska konst- och kulturcentrat i Dammam. Staden ligger där Saudi Aramco har sitt centrum, vid Persiska vikens kust. I Dammam visades film redan på 50-talet för oljebolagets personal, som då kunde avnjuta filmer bakom höga murar under bar himmel. Filmälskare har med andra ord funnits sedan årtionden i Saudiarabien. Men länge var de tvungna att resa till grannländerna för att se filmen.

Nu, när saudiska cineaster kan ladda ned film eller köpa dvd i grannländerna Bahrain och Förenade Arabemiraten, har de lättare att släcka sin filmtörst.

I trakten kring Damman lever flera filmare. Där träffade jag en av dem, Abdullah al-Eyaf, för några år sedan. Nu ser jag att denne unge regissör var ordförande för juryn i årets filmfestivalen i Dammam. Festivalens Guldpalm tilldelades den kvinnliga regissören  Hana Al-Omair för hennes drama Klagan  (Shikwah).

Den som vill veta mer om Abdullah al-Eyaf hittar det i min bok om Gulfen.

Den som vill läsa om den andra Saudiska filmfestivalen hittar det i Saudi Gazette, som länkas här.

Och den som till äventyrs inte redan har sett Haifa al-Mansours Oscarsnominerade Den gröna cykeln har en upplevelse framför sig.