I 14 månader har Şahin Alpay suttit häktad. Igår, som först, ställdes han inför rätta. Läs hans starka försvarstal i SvD. Liksom en tidigare vädjan från hans svenska statsvetarkolleger.
Foto: P24
Ikväll, tisdag, kom domarnas preliminära utslag från rättssalen i Silivrifängelset, som ligger nära två timmars resa från Istanbuls centrum: Şahin Alpay hålls kvar i häkte. Nästa rättegångsdatum är utsatt till den 8 december – alltså mer än 16 månader efter det att han greps i slutet av juli 2016. Det är en outhärdligt lång väntan för en fridsam 73-årig statsvetare, kolumnist och sekulär liberal, som vet att han är oskyldig till inblandning i ett kuppförsök som tillskrivs den islamiska Gülenrörelsens hemliga gren.
I sitt försvarstal tar han med emfas avstånd från denna rörelse och militärkupper.
Jag började bli desillusionerad vad gäller Gülen-rörelsen vid militärkuppsförsöket den 15 juli 2016. Jag måste erkänna att jag inte var medveten om att rörelsen hade en mörk sida som var inblandad i olagligheter. I vilken utsträckning rörelsen och dess medlemmar har varit inblandade i det misslyckade kuppförsöket kommer med all säkerhet att bli klarlagt när de har utretts rättsligt. Indikationerna på att Gülen-medlemmar i någon mån har varit inblandade i 15 juli-kuppförsöket har dock chockerat mig såsom varande en liberal demokrat som har försvarat civila regeringar hela mitt liv, som har skrivit kritiskt om militärkupper och militärt förmyndarskap.
I förra veckan skrev jag om en annan skådeprocess i Silivrifängelsets rättssal. Då var jag rättegångsobservatör där tillsammans med Right Livelihood-stiftelsen, något jag redogjort för i DN Kultur: Nu trappas kriget mot Turkiets medier upp. Då gällde det fem journalister från tidningen Cumhuriyet som också får sitta kvar i fängelset i väntan på domslut, som kanske kan komma vid nästa tillfälle den 25 september.
Rättsprocessen mot alla dessa namnkunniga journalister berör varje vän av Europakonventionens respekt för yttrandefrihet och rättsstatens principer. Turkiet borde som medlem av Europarådet genast släppa Şahin Alpay och journalisterna från Cumhuriyet. Om inte, måste Europadomstolen skyndsamt ta upp dessa mål.
Şahin Alpays fall berör mig inte bara rent principiellt utan även på ett personligt plan. Şahin är min vän sedan många år, liksom han är många andra svenskars vän. Åtalshotet mot honom är ännu längre än för Cumhuriyet-journalisterna, trots att åtalsgrunderna är bisarra i samtliga dessa fall. För Alpays del handlar det om tidningsartiklar som han publicerade helt legalt åren 2013–2014. Åklagaren yrkar på tre gånger livstid plus ytterligare år i fängelse för Şahin Alpay – hur nu det ska gå till efter tre gånger livstid?.
Han sitter i Silivrifängelsets högriskavdelning tillsammans med två fångar som han inte har något gemensamt med. Han får läsa böcker från fängelsets bibliotek och kan beställa frukt från kantinen. Men han kan bara gå ut på en rastgård med höga murar en timme varje dag och han har bara besöksdag en gång i veckan. Han får då bara ta emot besök av sina advokater och de närmaste familjemedlemmarna – och oftast med en glasruta emellan. "Kontaktbesök" med familjemedlemmar är bara tillåtna en gång i månaden. Och det är alltid övervakade besök.
Det är en också lång resa till Silivrifängelset som familjen och advokaterna måste göra varje vecka, resor som tär även på dem. Men familjemedlemmarna måste orka när de häktade inte får ta emot besök av några vänner eller släktingar utanför den närmaste kretsen. På så vis drabbar godtyckliga frihetsberövanden i Turkiet många fler än bara de häktade, som sitter inspärrade på grunder som är lika spröda som en turkisk filodeg.
