Madeleine Albright, picture from 2009, from Wikimedia Commons.
Mitt bland alla vackra minnesord om USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright tänker jag i andra banor: på Irak. Under sin tid som USA:s FN-ambassadör på 1990-talet, när Irak belagts med hårda FN-sanktioner, fick hon en fråga i CBS 60 Minutes om en FN-rapport som visat att en halv miljon irakiska barn hade dött som en följd av sanktionerna. Reportern, Lesley Stahl, frågade:
"We have heard that half a million [Iraqi] children have died. I mean, that is more children than died in Hiroshima. And, you know, is the price worth it?" Madeleine Albright svarade: "I think that is a very hard choice, but the price, we think, the price is worth it."
Läs mer i Newsweek.
Madeleine Albrights bortgång får mig också att tänka på den förre chefen för FN:s vapeninspektörer i Irak, diplomaten Rolf Ekéus. I boken Mellan två krig: Saddams fall och IS födelse (Bonniers) ger han ett mindre smickrande porträtt av Albright, när han beskriver hennes “Saddamklausul”, som så hon formulerade den vid ett anförande i Georgetown våren 1997: Att USA inte under några omständigheter tänkte acceptera lättnader i FN-sanktionerna mot Irak så länge Saddam Hussein satt kvar vid makten.
Det underminerade Ekéus linje, som kopplade sanktionslättnader till irakisk nedrustning. ”Om Albrights utspel var listig inrikespolitik var det samtidigt patetiskt dålig utrikespolitik”, skriver Rolf Ekéus i boken (s. 293f).
De ursprungliga FN-sanktionerna var kopplade till ett irakiskt tillbakadragande från Kuwait (som Irak invaderade 1990), utbetalning av krigsskadestånd samt ett slut på alla massförstörelsevapen.
Det kan tilläggas att Irak först förra året gjorde sin slutbetalning till Kuwait. Mer om det här.