På kvinnosidan i Imam Ali-mausoleet, gravplats för Ali, profeten Muhammads svärson och kusin, som av shiaislams tolvsekt ses som den första av tolv ofelbara efterträdare till profeten. Foto: BITTE HAMMARGREN
Under en resa till Irak, tillsammans med Gunnar Andersson, ansvarig för SKR:s projekt till stöd för decentralisering i Irak, fick jag överraskande inblick i ett av shiaislams viktigaste maktcentrum: de teologiska seminarierna i Najaf. Den främste av Najafs storayatollor, den 91-årige Ali al-Sistani, fick vi inte träffa – utländska besök hos honom är förbehållna personer som påve Franciskus, vilken gästade Sistanis anspråkslösa hem för ett år sedan. Ett religiöst toppmöte i Najafs gränder!
Men däremot fick Gunnar Andersson och jag oväntat audiens hos två andra i den krets som kallas för ‘Najafs stora’, dvs det som kallas för, marjaiya, den kvarett som utgör religiösa rättesnören för troende shiiter, inte bara i Irak utan världen över. Den fjärde platsen i denna högsta krets är vakant sedan en irakisk storayatolla avled i september.
När vi gick genom gränderna i Najafs gamla stad, med sin låga bebyggelse av enkla tegelhus, på väg ner i det källarrum där en av dessa mäktiga tog emot, sittande i skräddarställning på en golvmadrass, kom ett sms i min mobil som meddelade att vi var de första [icke-shiitiska] svenskar som fått tillträde till stadens högsta religiösa företrädare.
Samtalen i Najaf förde oss också vidare till möten med andra höga shiitiska präster som kan komma att fylla vakanserna i marjaiya en dag i framtiden och därmed avgöra om Najaf fortsatt kommer att hålla sig till Sistanis kvietistiska linje. Den innebär att Najafs shiapräster aldrig söker politisk makt, men däremot använder sin religiösa auktoritet när statens öde och människors säkerhet och överlevnad står på spel. Så som Sistani har gjort vid några tillfällen från Saddam Husseins fall och framåt. Men det görs också olika tolkningar i högaktuella frågor, som i synen på den Iranstödda miliserna, eller kvinnors ställning i exempelvis domarväsendet. Det framgick av våra möten.
Shiaislam stänger aldrig dörren till nytolkningar och Najafs teologiska seminarier utgör samtidigt en motvikt till systemet i Iran med de rättslärda styre, velayat-e faqih, där en ayatolla varit statens högste ledare sedan Khomeinis islamiska revolution 1979.
Nationalitet har mindre betydelse i denna maktkamp mellan Sistanilinjen och Irans nuvarande högste ledare, ayatolla Khameneis. I de teologiska seminarierna i Qom i Iran finns också höga präster som står Sistanis linje nära. Och han själv har persisk bakgrund, vilket inte hindra att han blivit nationens räddare i Irak många gånger.
Läs mer i min essä Under strecket i SvD om hur de höga shiaprästerna i Najaf ser på upproret Tishrin, på demokratifrågor och jämställdhet, samt om den maktkamp som väntar när Sistani går ur tiden. Länk till artikeln här. sok-i-staden-som-kan-avgora-shias-framtid
Mer om denna researchresa till södra Irak kommer i en rapport jag skriver för SKR:s projekt, vilket syftar till att stödja decentralisering i landet.