Fasor i länder som Somalia, Eritrea, Sudan, Syrien och rader av länder i Sahel driver människor på flykt. Men för att ta sig till hägrande mål i Europa måste de ofta sätta sig i människosmugglarnas livsfarliga båtar.

Det finns ju inga legala resvägar utom för dem som har mycket gott om pengar, alternativt visum – eller för dem som antas som kvotflyktingar. Smugglare profiterar på människors desperation. Men bristen på legala vägar för att söka asyl tvingar samtidigt människor ned i smugglarnas båtar – och låsta lastrum, där det inte finns någon väg ut om båten kapsejsar.

Minst 22 000 människor har drunknat under flykten på Medelhavet de senaste femton åren. Hur många av dem som är barn vet vi inte. Det får mig att tänka på dem som sade ”Aldrig mer” efter andra världskrigets Förintelse. Orden ekar tomt nu.

Libyen blev samtidigt det perfekta transitlandet för människosmugglarnas nätverk efter allt som gick fel 2011. Om det har jag skrivit i Svenska Dagbladet. Du hittar artikeln här:

Dagens kaos håller smugglingen i gång