What have Saudi authorities done to Dr Mohammad al-Qahtani?

Here is a picture of the three Saudi Laureates of the Right Livelihood Award foundation. Dr Abdullah al-Hamid, to the left, died in prison some years ago - according to his cellmates because he was not given proper medical care in time. The lawyer Waleed Abu al-Khair, in the middle, was sentenced to 15 years after an unjust trial and still has many years to serve. Dr Mohammad al-Qahtani, to the right, should have been released on November 22 but has has not been heard from since October 24. Before that he used to call his family in the U.S. from his Saudi prison every day.

Since his disappearance inside the prison, the Saudi authorities don’t answer the family’s questions about his health and whereabouts.

This case is so abhorrent. If no light is shed, the silence surrounding him easily makes one think about the way the journalist Jamal Khashoggi was assassinated inside his own consulate in Istanbul.

I happen to be one of the few Swedes who have met both Dr Qahtani and Waleed Abu al-Khair in Saudi Arabia – two highly respectable peaceful reformists – and I will continue asking questions. Let’s hope that governments will do the same. Here’s a link to the Right Livelihood Award Foundation. Link to a column I wrote about his case here.

Sverige har tiden på sin sida – inte Turkiets president

När statsminister Ulf Kristersson besökte i Ankara den 8 november krävde Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan som väntat fler eftergifter än vad av den svenska regeringen redan har gått med på. Före resan förklarade Kristerssons regering att den tar avstånd från den syriskkurdiska milisen YPG – medan det i trepartsöverenskommelsen mellan Finland, Sverige och Turkiet (MoU, Memorandum of Understanding) formulerades som att staterna inte skulle stödja YPG. Skillnaden mellan att “inte stödja” respektive ”ta avstånd från” kan bli betydande , även om vi inte har sett ännu vad det innebär i praktiken.

Samtidigt är Ulf Kristersson beroende av SD-ledaren Jimmie Åkesson som enligt egen utsago aldrig mer får återvända till Turkiet och som enligt sin egen stabschef blev deporterad från landet 2020.

När Jimmie Åkesson utvisades från Turkiet gjorde SD:s stabschef ett skriftligt uttalande på partiets hemsida om att deportationen bekräftade att Turkiet inte är en demokrati. När jag klickande på länken kunde jag konstatera att uttalande är borttaget från partiets hemsida. Men internet glömmer inte. Uttalandet finns arkiverat på denna länk, vilket flinka personer påpekat.

Det är givetvis livsviktigt att Sverige fortsatt visar att rättsstatens principer gäller, dvs att det krävs dubbel straffbarhet för en utlämning. En person som har uppehållstillstånd i Sverige ska inte kunna utlämnas till Turkiet för handlingar som inte straffbara enligt svensk lag.

Men när president Erdogan hittar en motpart som är villig att göra fler eftergifter än vad ett MoU kräver kommer han att fortsätta pressa på den svenska regeringen. Det utsätter turkiska medborgare, som har flytt till Sverige och har fått uppehållstillstånd här, för otrygghet. Även om de, som den förre chefredaktören Bülent Keneş, som Erdoğan särskilt utpekat, litar på att svensk lag och rättssäkerhet gäller.

I mitt tidigare liv har jag gjort dragningar (briefingar) för svenska statsråd. Om jag vore rådgivare till statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström skulle jag uppmana dem att ompröva sin brådska med att försöka tillmötesgå president Erdoğan. Han vill bara ha fler svenska eftergifter för att stärka sin valrörelöse – så många att de skulle underminera Sverige som rättsstat.

Turkiet är ett land som har kört över bindande beslut från Europadomstolen för mänskliga rättigheter och som använder sina gummiartade antiterrorlagar för att frihetsberöva regeringens kritiker.

Så här skriver EU-kommissionen i sin senaste analys av kandidatlandet Turkiets apropå dess avvikelser från Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Europadomstolens beslut:

“On freedom of expression, the serious backsliding observed in recent years continued. The implementation of criminal laws relating to national security and anti-terrorism continued to contravene the ECHR and other international standards and to diverge from the case-law of the ECtHR.”

Turkiet är också problematiskt på andra sätt. Det medverkar inte i sanktionerna mot Ryssland. Turkiet vill stärka sin geopolitiska ställning som medlare (exempelvis för spannmålsexporten från Svarta havet). Men inte bara det. Det finns ett ömsesidigt ryskt-turkiskt beroende. Ryska oligarker kan använda Turkiet för penningtvätt.

 Sverige och Finland har säkerhetsgarantier från de viktiga Natoländerna, och skulle i praktiken fungera som Natoländer om Ryssland - vilket Gud förbjude - skulle försöka angripa något baltiskt land. Något den ryska krigsmakten inte mäktar med just nu.

Så det är Erdoğan som har anledning att känna brådska, inte Sverige. Han är isolerad i Nato i ratificeringsfrågan (bara den ungerska ratificeringen väntar ännu). Och han är rädd för att förlora nästa val i Turkiet. Så Sverige och Finland har tiden på sin sida. En svensk regering bör inte agera så att det kan tolkas i Turkiet som stöd för en sida i det turkiska valet.

Uppfostrad med svenska värderingar – riskerar kastas ut till helt annan verklighet

Foto: Privat (publicerad med Chancelvie Lelos medgivande)

För elva år sedan kom Chancelvie Lelo till Sverige från Kongo tillsammans med delar av sin splittrade familj. Hon har växt upp i Halmstad, gått ut grundskolan där och tagit studenten. Hon har haft ett jobb och drömmar om framtiden, som andra unga tjejer. Men sedan tre månader tillbaka sitter hon inlåst på Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på att bli utvisad till Kongo.

Det är på grundval av pappans avslag på asylansökan som hon ska utvisas, inte på egna skäl trots att hon är en 22-årig kvinna som inte har några kontakter i Kongo och inte heller kan landets officiella språk, franska. Hennes mamma har troligen avlidit i Kongo. Mormodern har hon hon förlorat kontakten med. Chancelvies pappa försvann spårlöst efter att det att han 2018 fick avslag på sin och familjens asylansökan. Han är sedan dess anmäld försvunnen av Chancelvie och en syster som hon också har tappat kontakten med.

Jag känner inte Chancelvie – eller Chance som hon kallas. Men en av hennes tidigare lärare på Sturegymnasiet i Halmstad, Eva Nordqvist, understryker upprörd att hennes forna elev sitter inlåst och ska utvisas trots att hon inte har begått något fel.

– En helt vanlig halmstadstjej!

Chances förra gymnasielärare i Halmstad fortsätter:

– Det som gör mig så upprörd är att hon inte fått sin sak prövad som den ensamstående 22-åring hon är idag. Hon skickas tillbaka ensam, trots att Migrationsverkets avslag handlar om henne som en del en i familjekrets. Men hon kom ju till Sverige som ett oskyldigt barn. Idag, om hon fick göra en ny prövning, skulle hennes ärende handla om henne själv och om hennes egna skäl att få stanna. Dessutom har Sverige återinfört humanitära skäl för att få stanna. Det fanns inte då hon senast överklagade.

Senast den 6 juni måste utvisningsbeslutet från 2018 verkställas. Därefter blir det fyra år gamla utvisningsbeslutet preskriberat vilket gör att Chancelvie Lelo får möjlighet att lämna in en ny asylansökan.

”Det är väldigt stressigt att vara inlåst på det här sättet”, säger 22-åringen från sitt förvar i Märsta till Hallandsposten. Hon har drabbats av depression och berättar att hon har svimmat i förvaret vid flera tillfällen.

Hennes juridiska ombud Nina Pirooz påpekar för tidningen att Migrationsverket inte har gjort fel i juridisk mening. ”Men hon kan inte språket [i Kongo], har ingen möjlighet till försörjning och kommer till ett land där kvinnorna mer eller mindre ses som mannens egendom.”

Chancelvie Lelos förra lärare i Halmstad, Eva Nordqvist, kommenterar:

–Jag tycker att det är förskräckligt att vi tillsammans i Sverige har uppfostrat Chance till den unga kvinna, som hon är idag, med svensk identitet och svenska värderingar om vad det vill säga att vara just ’ung kvinna’, bara för att kasta ut henne till en verklighet där inget av detta gäller.