Mordet på en lärare i Paris, liksom tidigare terrordåd i Frankrike, på Drottninggatan i Sverige, eller städer som Bryssel, Istanbul och Bagdad, för att nämna några exempel, visar hur svårt det är för islamiska lärda att nå fram med sina budskap till jihadismens nyvunna rekryter.
Hur ska progressiva islamiska lärda som kan sina hadither – till exempel om hur profeten Mohammed inte lät sig provoceras – nå fram till potentiella gärningsmän som den ryskfödde, tjetjenske 18-åring som halshögg läraren Samuel Paty i en förort till Paris? En lärare han inte kände eller ens hade träffat – men som 18-åringen ville straffa för att läraren gjort som den franska läroplanen föreskrev: Hållit en lektion om yttrandefrihet.
Ibland undrar jag också hur kunskapen om hur hadither kan tolkas feministiskt – så som den marockanska sociologen Fatima Mernissi lärde många av oss, muslimer och icke-muslimer att förstå möjligheten till progressiva tolkningar – ska lyckas övertrumfa kvinnoförtryckare i religionens namn? De reformsinnade krafterna hotas också av våldet.
1995 blev jag inbjuden av Fatima Mernissi att delta i en workshop som hon höll för marockanska kvinnor (på franska) om hur Koranen och haditherna kunde tolkas feministiskt, Bilden är rån det reportage jag skrev då. Publicerat den 15 januari 1995.
När terrorgruppen IS växte fram fördömdes den massivt av islamiska lärda och institutioner, inte bara av progressiva krafter. När “kalifatet” expanderade i Irak och Syrien hördes ett nära nog unisont fördömande från olika håll: den saudiske stormuftin, Al Azhar i Kairo liksom rader av skriftlärda som alla gör olika tolkningar av islam. Men ett har de gemensamt: Ett avståndstagande av IS på religiös grund. Läs mer i: Muslims against ISIS, Part 1: Clerics and Scholars.
När tiotusentals utlänningar anslöt sig till terrorsekten i Syrien och Irak skrev till exempel den syriske sufiern, sheikh Mohammed Yaacoubi, numera verksam i Marocko:
”The unjust killing and the assault this group has done on the funds and property of all Muslims’ is not Islamic jihad, it is corruption of the Earth.”
Men även Sverige hade kunnat stå bättre rustat i dessa frågor – kunskapsmässigt.
På 1990-talet var Mohammed Yaacoubi gästforskare i Sverige. Han var då känd som den mest islamiskt lärde i Sverige. Jag minns hur han exempelvis utfärdade en fatwa till förmån för muslimska barns deltagande i musikundervisningen, när somliga föräldrar var emot. Han inledde också en dialog med en rabbin i Göteborg, långt innan liknande initiativ togs i Malmö. Jag skrev ett reportage om det i Svenska Dagbladet på sin tid. Länk här,
Mitt reportage om sheikh Mohammed Yaacoubis dialog med rabbinen Ronnie Cahaha – i Hisings Backa. Daterat den 24/11 1996.
Mohammed Yaacoubi hade velat stanna i Sverige och om han haft möjlighet till det hade han blivit en viktig röst här. Men Migrationsverket avslog hans önskan om permanent uppehållstillstånd. Om jag inte minns fel var ledande krafter i Södermalmsmoskén lättade över att sheikh Yaacoubi inte fick stanna. Han hade kunskap som överglänste deras, och han stod samtidigt för en annan islamtolkning,
Det har sagts mig att sheikh Yaacoubi har nekats besöksvisum till Sverige även på senare tid, trots att han ska ha varit inbjuden som gäst av Civil Rights Defenders.
Det visar än en gång hur kontraproduktiva fyrkantiga myndighetsbeslut kan vara.
(Om nu någon tycker sig känna igen detta från twitter så stämmer det bra. Ni hittar mig där som @bitteham)
Niklas Kebbon, tidigare Sveriges ambassadör i Rabat och nu departementsråd och enhetschef på UD, skriver i en kommentar den 5 november:
“Yaacoubi nekades inte besöksvisering. Han hade, som så många andra syrier idag, inte nån giltig passhandling. Kalla det fyrkantigt eller byråkratiskt men svensk lag innehåller inte några bestämmelser om utfärdande av ”besökspass” till utländska medborgare.”