En kung klädd för kondoleanser

Mer än en Palestinasjal. Kärt barn har många namn. Den rutiga sjal som män ofta använder i Mellanöstern kan kallas för hatta, ghutra, kufiyah (kufia, kaffiyah etc med olika stavningar). Det finns fler namn.

 I souken i Riyadh. Försäljare i  ghutra  visar några dyrgripar. Foto: Bitte Hammargren

I souken i Riyadh. Försäljare i ghutra visar några dyrgripar. Foto: Bitte Hammargren

På motsvarande vis finns olika namn för den manliga långskjorta, som kan kallas för gallabiya, dishdahsa eller thob beroende på vilket land man befinner sig i.

Den rutiga manliga huvudduken förekommer i olika färgkombinationer (oftast rödvit eller svartvit). I Sverige brukar den kallas för Palestinasjal. Men alla som rört sig bland kurder i det självstyrande irakiska Kurdistan, bland arabiska män som klär sig traditionellt i Saudiarabien eller bland ättlingar till gamla beduinstammar i Jordanien vet att den rutiga sjalen används långt från Palestina. Denna manliga huvudbonad kan knytas på många sätt och skyddar både mot snö och kyla eller mot obarmhärtiga sandstormar och stekande sol.

Fixeringen vid kvinnors klädedräkter är oftast större, vare sig det gäller lättklädda eller sedesamt täckta kvinnor. Därför håller numera rätt många svenskar reda på skillnaden mellan en niqab med bara en springa för ögonen, en burka som har ett tyggaller framför det synfält som ingen utomstående kan se igenom, eller en vanlig hijab (huvudduk) som lämnar ansiktet fritt – och som kan förekomma i en massa olika varianter, alltifrån den lätt slängda muslinsjalen som visar mer än den döljer till den huvudbonad som täcker nacke, hals och en bit av halsen. I Iran kallas det stora svarta tygskynke som hängs över huvudet för chador. I Turkiet finns en postmodern islamisk variant som kallas för türban. På bilden här en turkisk türban à la mode.

Samtidigt är manliga klädkoder lika intressanta som kvinnors. På Arabiska halvön markeras skillnaden mellan dishdashor och thob från de olika emiraten med hjälp av små detaljer, som skärningen på kragarna..

Arafat.png

När det gäller kaffiyah var få skickligare än den förre PLO-ledaren Yassir Arafat på att knyta sin huvudbonad så att den sände ut ett politiskt budskap: Han lät den hänga så att den skulle föreställa gränserna för det brittiska mandatet Palestina, med Negev som en spetsig flik som föll ned mot bröstet. Arafat, mästare på symbolpolitik, satte en trend som fick svenska Palestinavänner att ta efter. Men det hindrar inte att denna huvudbonad – kaffiyeh/hatta/ghutra – är mycket mer än en Palestinasjal.

Gå för ett ögonblick tillbaka till den jordanske kungen Abdullah II:s möte med pappan till den jordanske pilot som blev bestiatliskt bränd till döds i en bur av terroristgruppen IS. När kung Abdullah sökte upp Safi al-Kasasbeh, som tillhör en betydelsefull stam öster om Jordanfloden (de som brukar kallas för östbankare i Jordanien, till skillnad från den befolkningsmajoritet som har palestinska rötter), valde den hashemitiske monarken att klä sig traditionellt, så att det skulle signalera hans samhörighet med östbankarnas klanledare (något inte alla riktigt tror på). Klädkoden vid detta möte handlar om Jordanien, inte om Palestina.

Kungen av Jordanien är starkt medveten om vilket politiskt budskap han signalerar med sina olika klädkoder. Ibland uppträder han i militär galauniform, ibland i kostym eller fritidskläder – valt utifrån varje givet tillfälle och alltid i vetskap om vilket budskap kläderna sänder.

Så kom inte och säg att mäns kläder skulle vara mer ointressanta än kvinnors. Att sen män ofta klär sig uniformt – samma sorts skärningar på kostymerna i finanskvarteren i väst eller på dishdashorna i Kuwait – är en annan historia.