Bästa böcker som jag läst i år
Årets viktigaste bok på mitt nattduksbord. Den kom ut för sent för att bli Augustnominerad. Ger efter grundlig research en kuslig inblick i en vit raskrigares världsbild. Blottlägger rättsväsendets, politikers och mediers tillkortakommanden. Leopard förlag 2015.
David Fromkin: A Peace to End all Peace
Modern klassiker om hur dagens Mellanöstern skapades under första världskriget och ur askan av dessa imperialistiska krig. Borde ha läst boken tidigare, men först denna julhelg har jag tagit mig an denna tegelsten. Det var det värt. 2:a utgåvan kom ut 2009.
Raif Badawi: 1000 Peitschenhiebe: Weil ich sage, was ich denke
Den saudiske bloggaren Raif Badawis egna texter kom först ut i bokform på tyska – och därefter på en rad andra språk. Nu finns de på svenska också, utgivna av PEN.
Själv är jag glad att jag tog upp Raif Badawis öde på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen i januari 2015. Här är mitt tal på SVT Play.
Jag är också glad att utrikesminister Margot Wallström några dagar efter Sälenmötet kallade upp Saudiarabiens ambassadör för att protestera mot spöstraffen mot Badawi. Hennes ordval kan diskuteras, men hennes kritik bidrog till att internationellt lyfta de grymma straff som många fredliga regimkritiker i Saudiarabien utsätts för. Det är också viktigt att se att Badawis fall inte är isolerat.
Vilhelm Moberg: Nybyggarna
Efter att ha besökt amerikanska släktingar i Minnesotas ”svenskbygder” var detta en självklar omläsning. Fantastiskt att läsa om platser som jag nu har besökt tillsammans med mina amerikanska släktingar, platser dit mina förfäder flyttade, den förste redan 1860, varefter många kom efter.
Lennart Pehrson: Den nya staden
Andra delen i Lennart Pehrsons trilogi om den svenska utvandringen till USA handlar om Chicago. Här finns många gripande skildringar om svenskarna som var med om att bygga denna storstad. I boken heter det: ”Det fanns en tid, i början av det förra seklet, när Chicago var Sveriges andra stad. När alla svenskfödda invandrare och deras barn räknades samman var de fler än på någon annan plats utanför Stockholm.” Augustnominerad 2015. Bonniers.
Här kunde pigor och drängar som hunsats på den svenska landsbygden få ett bättre liv. Men för många olycksdrabbade gick det utför. Det som berörde mig mest är berättelserna om alla dem som försvann spårlöst i detta storstadsgetto eller på andra håll i det nya landet. Många var unga kvinnor. En av min farfars tre systrar, som utvandrade till USA, var en av de spårlöst försvunna. Vad hände henne? Det kommer vi aldrig att få veta.
Harry Martinson: Vägen till Klockrike
Martinson är en av mina ständiga följeslagare bland svenska autodidakter. Vid varje omläsning upptäcker jag något nytt. Underbart språk. Vemod.
Tanja Holm: Jemen är bra!
Välskrivet, ofta underhållande och hela tiden initierat om ett lika bortglömt som plågat land. Förtjänar mer uppmärksamhet. Leopard förlag 2015.
Michael Weiss & Hassan Hassan: ISIS: Inside the Army of Terror. Regan Arts, 2015
Loretta Napoleoni: Islamiska staten
Fri Tanke 2015. Också läsvärd, även om hennes sätt att beskriva IS/Daesh som ”pragmatiskt” inte är invändningsfritt. Intervjuade Napeleoni på Nalen. Finns att se på UR, länken här.
Patrick Cockburn: Jihadisternas återkomst
Celanders förlag. 2015. Eller i original: The Rise of the Islamic State. Verso, 2014.
Napeleoni och Cockburn får dock förlåta. För mig var Weiss & Hassans bok om IS/Daesh den mest matnyttiga av de tre.
Ishak Alaton & Mehmet Gündem: An Essential Man: A Biography
Den första delen av den turkisk-judiske affärsmannen Ishak Alatons självbiografi. Beskriver hans uppväxt under Turkiets 1900-tal och ger inblickar i hur republiken växte fram, på gott och ont – sett ur en sefardisk-judisk familjs perspektiv. Boken hade förtjänat bättre korrekturläsning. Kom ut 2014. Fortsättningen, A Redundant Man, har jag inte läst ännu. Ishak Alaton, som jag har känt i mer än 20 år, har jag intervjuat i senaste numret av Judisk krönika, där jag skriver om situationen för Turkiets judiska minoritet idag.
Jenny Nordberg: De förklädda flickorna i Kabul.
Skickligt skriven reportagebok, frukten av många års resande till Afghanistan. Bonniers 2015. Beskriver hur afghanska föräldrar, som bara får döttrar, låter en av flickorna växa upp som pojke. Läsningen av boken gav mig starka associationer till en iransk film, Baran, som handlar om afghanska svartjobbare på en byggarbetsplats i Iran – där den yngsta på bygget i all hemlighet är en förklädd flicka.
Karin Alfredsson: Pojken i hiss 54
Bästa kriminalroman jag läst i år. Utspelar sig i Dubai. Gavs ut 2011, men är lika relevant idag. Författaren skriver på försättsbladet: ”Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.” Pocketförlaget.
Som ni ser saknas mycket på min lista. Har inte hunnit läsa så mycket skönlitteratur som jag önskat. Alice Munro har jag dock läst med behållning i år. Svetlana Aleksijevitj står näst i tur. Därefter ska jag öppna mina julklappsböcker. Överst i högen ligger den syriska författaren Samar Yazbeks Resa in i tomheten. Ordfront 2015.
Och så ser jag fram emot att läsa den norske författaren Eugene Schoulgins senaste, kritikerrosade roman som utspelar sig i Turkiet, Av en annen verden, Gyldendal 2015. ”Om du ønsker klarhet, har du rett og slett kommet til feil land” får Schoulgins huvudperson veta.
XXXXXXXXXX XXXXXXX XXXXXXXXX XXXXXXXX
PS, 3 januari 2016: Nu har jag läst ut Samar Yazbeks reportagebok Resa in i tomheten: En berättelse från Syrien. Jag sträckläste den, absorberad av skildringen. Jag har själv sett en del av de platser hon berättar om i norra Syrien vid ungefär samma tidpunkter (2012 och 2013). Men Samar Yazbek gick mycket djupare in, stannade betydligt längre, knöt starkare kontakter och vågade, trots att hon är alawit, konfrontera jihadistiska ledare genom att ställa frågor om deras sekteristiska hatspråk. Dessutom lyckas hon som få andra beskriva hur det är att bli utsatt för Assadregimens terrorbombningar med bensinfatsbomber.
Den som vill förstå varför de fredliga syriska demonstrationerna övergick i väpnad konflikt och varför jihadistiska grupper till stor del lyckades stjäla revolutionen från de syrier som kämpar för en civil stat bör läsa Yazbeks bok, som är översatt direkt från arabiska av Marie Anell.
I november 2012, när Samar Yazkbek hade påbörjat sitt arbete med att resa in i norra Syrien för att stödja kvinnoprojekt inom upproret, tilldelades hon Tucholskypriset av svenska PEN för en tidigare bok, A Woman in the Crossfire. I november 2012 intervjuade jag henne för SvD under rubriken Vittne till Syriens uppror. Samar Yazbek har skådat in i helvetets djupaste valv och förmår beskriva det hon ser så hudnära att det gör ont. Hon talade om sig själv som ”ständigt rädd” när vi möttes, men hon är i själva verket en mycket modig människa.