Mest om Turkiet och Qatar

Det finns en likhet mellan en blogg och ett djur på Skansen. De behöver båda matas regelbundet. Den här bloggen har varit utmärglad den senaste tiden, medan jag varit upptagen av annat, på Utrikespolitiska institutet eller med framträdanden på olika scener, panelsamtal, medverkan med kommentarer i radio, tv och för TT.

Många, men inte alla, kommande framträdanden finns i mitt kalendarium, På gång. 

När tiden räcker har jag också skrivit, främst för UI:s Utrikesmagasinet, men även något för Svenska Dagbladet, Hufvudstdsbladet, Amnesty Press. På engelska har jag medverkat i Global Policy Journal & Arab Digest. 

Qatar - isolerat av Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten - har ännu inte böjt sig för påtryckningarna. Foto: Bitte Hammargren

Qatar - isolerat av Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten - har ännu inte böjt sig för påtryckningarna. Foto: Bitte Hammargren

Med tygpåse inför fastan

Jag känner en ung kvinna som är uppvuxen i en katolsk, humanistisk tradition i ett europeiskt grannland. För henne är det självklart att fasta 40 dagar före påsk.  Det betyder, om jag är rätt informerad, att hon kommer att inleda årets fasta den 1 mars.

I den katolska traditionen kan fastan innebära att man avstår från att dricka kaffe, äta sötsaker och kött fram till påsk, men också att avstå från vissa nöjen.

Men när denna unga kvinna, som numera bor i Sverige, funderar på vad hon ska avstå från under årets fasta tänker hon inte bara på vilken mat hon kan avvara utan även på vad som är ett klimatvänligt beteende.

– Jag funderar på att låta bli att ta plastpåsar i butikerna under fastan, säger hon.

Den som i 40 dagar vant sig vid att gå och handla, genom att ta med egna tygkassar, eller välja papperskassar framför plastpåsar, kan säkert fortsätta på samma sätt även efter fastan.

Själv är jag född på 1950-talet, när det inte fanns så många förpackningar. Till mjölkaffären tog vi med rostfria kärl: ett större för vanlig mjölk eller skummjölk och ett mindre för grädde. Så mycket mer i utbudet hade inte tanterna bakom disken att erbjuda. Då fanns inte femtielva sorters mjölkprodukter. Filbunke gjorde vi själv hemma i köket. När den var klar hade en fått en stelnad ljusgul hinna överst i tallrikarna.

Även om filbunke med strösocker och ingefära var en läckerhet längtar jag inte tillbaka till den tiden. 

Men däremot deltar jag gärna i den klimatvänliga fastan, med mindre kött och nej till plastpåsar i butikerna. Tänker man på hur världshaven fylls med plastsopor eller på hur döda kaskelotter har spolats iland med magarna fulla med plastskräp, blir det ännu lättare. Jag minns egyptiska byar i Nildeltat, där tunna plastpåsar täpper till bevattningskanalerna, eller på resor i Saudiarabien, där plastpåsarna fladdrar omkring längs ökenvägarna.

Frankrike har förbjudit tunna plastpåsar, liksom plastförpackningar för frukt och grönt. Kan de så kan vi. Om inte genom lag så med frivilliga medel.

Nu laddar vi med tygpåsar inför fastan. 

Virrigt värre med Trump

Hur Trump tänker sig att en fredsprocess mellan israeler och palestinier ska se ut är höljt i dunkel. På onsdagens presskonferens med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förklarade han att det kvittar honom lika om det blir en en- eller tvåstatslösning. Han rev därmed sönder årtionden av amerikansk politik för #MEPP (fredsprocessen i Mellanöstern) genom sina motsägelsefulla uttalanden. Trump framställde sig som den helhjärtade vännen av Israels högerregering, men bad samtidigt Netanyahu att hålla tillbaka utbyggnaden av bosättningarna.

Trump, en "man-baby" med torftigt språk, tycker uppenbarligen att det är så jobbigt att kommentera "småsaker" som om det ska vara en en- eller tvåstatslösning. (Eller vilken sorts enstatslösning det i så fall skulle vara).

Innan jag såg denna presskonferens blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp i en TV-morgonsoffa och kommentera mötet Trump-Bibi. Tackade nej på grund av den tidiga timmen. Men efter att ha sett den virriga presskonferensen ångrar jag mig nästan. Men bara nästan.

Istället finns det massor med andra mediekommentarer att läsa. Amira Hass skriver i Haaretz under rubriken:

Despite Trump's Statements During Netanyahu Meet, Abbas and Palestinians Get Another Reprieve

Trump came and Trump will go, while the Palestinians remain with their demand to be freed of Israeli rule, which for them means military occupation, colonialism, apartheid.

Eller läs vad Obamaadministrationens förre Israelambassadör Dan Shapiro säger, han som "was in the room for every painful meeting between Netanyahu and Obama". Han säger till Global Politico att tajmningen för Netanyahus besök inte kunde ha varit värre, med tanke på att det skedde direkt efter skandalen med säkerhetsrådgivaren Michael Flynns snabbt framtvingade avgång: 

’An Absolutely Crazy Time to Hold a Meeting with the President of the United States’

Eller Barak Ravids analys i Haaretz: 

Ignorance, Contradictions and Empty Talks of a Deal

Eller läs om den förre republikanske domaren i en appellationsdomstol som kräver att Donald Trump ställs inför riksrätt, impeachment. Varje ny dag med Trump är som en mardröm, skriver den rutinerade förre domaren i Cincinnati:

Each new day is a new nightmare. We are still trying to digest one breathtaking assault on America when another is signed, issued, or Tweeted. All this amid constant lies. Constant. Lies.

En sak kan vi vara säkra på: Varje ny morgon kommer vi att vakna upp till nya skandaler och nya osammanhängande och motsägelsefulla uttalanden från Vita huset, så länge Trump är president.