Coronapandemin är som kombinationen mellan ett maratonlopp och nattorientering i svår terräng utan karta och utan pannlampa. lngen vet hur länge det kommer att pågå. Ingen har en karta för den terräng vi måste ta oss igenom. Det här kräver ett nytt sätt att tänka – samt en insikt om att det inte går att ta sig ur denna globala kris utan att det finns vaccin eller flockimmunintet.
Världen befinner sig i ett krig mot en gemensam, farlig och osynlig fiende. Det är ingen floskel eller tidningsrubrik.
Det borde leda till avspänning i konfliktområden och solidaritet mellan nationer, landsändar och samhällsklasser. Men så är det inte alltid. I kriser blottas människans sämsta egenskaper hos somliga (hamstring av medicin och skyddsmateriel) men också innovationstänkande och storartade gester av solidaritet. Vilket pris som måste betalas för att vinna denna globala kamp mot covid-19 vet vi inte. Bara att det finns ett före och efter. Och att vi måste tänka om, som individer, familjer, företag, institutioner, kommuner, stater och internationella organisationer.
Med detta i bakhuvudet läser jag DN:s intervju med statsminister Stefan Löfven.
Stefan Löfven – med en medarbetarens vaksamma blick i trappuppgången. Foto: Eva Tedesjö.
Skärmdump från DN.se