Den egyptiska författaren Nawal El Saadawi har avlidit, 90 år gammal. Hon var en feministisk ikon. Hon var också läkaren som började skriva öppenhjärtigt om sex och kvinnoförtryck, så att alla fjäll föll från ögonen. Till exempel om det fansansfulla med kvinnlig könsstympning i Egypten, något hon själv blev offer för som barn och som hon berättade om på ett sätt som etsar sig fast i boken The Hidden Face of Eve.

Hon skrev också romaner i socialrealistisk anda.

Själv intervjuade jag henne en första gång i DN 1987, när hon gästade sitt svenska förlag, Leopard. Då var hon aktuell med romanen Och tiden står stilla vid Nilen. Från det mötet minns jag Nawal El Saadawi som en oemotståndlig, frisk och stark vind. Hon strålade, där hon stod under sitt paraply i ett regnvått Stockholm och berättade om bokhandlaren i Saudiarabien som förnekat att han förde hennes böcker – ända tills han insåg att det var författaren själv han hade framför sig. Varvid han tog fram hennes böcker som låg gömda under disken!

Men många år senare, under de egyptiska revolutionsdagarna 2011, var Nawal El Saadawi som skuggan av sitt forna jag. I alla fall framstod hon som sådan när SvD:s fotograf Yvonne Åsell och jag mötte henne hemma i hennes lägenhet i Kairo. Hon verkade ensam. Och det kändes som om hon förlorat sin förankring i den politiska verkligheten. Uppfylld av dramatiken i Egypten ville hon övertyga oss om att de egyptiska revolutionsvågorna snart skulle sprida sig till Europa. Att inget kunde gå fel i Egypten, ville hon inte se. Och att Europa inte behöver revolution (men däremot reformer) ville hon inte heller ta till sig.

Där och då tvingades jag inse att Nawal El Saadawi hade sin bästa tid bakom sig. Det gjorde ont att se denna ikon åldras.

Men sin författargärning förtjänar hon att bli hågkommen för.