På bilden ovan syns rader av porträtt på invånare i mångfaldens Istanbul/Konstantinopel på 1700-talet, gestaltade av den flamländske konstnären Jean-Baptiste Vanmour.
Vanmour målade på uppdrag av den dåtida nederländske ambassadören i Konstantinopel, som staden då kallades. Många av hans historiska målningar av livet i Istanbul under sultan Ahmed III hänger idag på Rijksmuseum i Amsterdam
Det första museibesökaren i Amsterdam undrar är förstås vad som hänt med tavlan som saknas på väggen?
Så påminns vi även om hur Konstantinopel under Osmanska riket var en genuint mångkulturell stad. Vid sidan av osmansk turkiska talades också grekiska, armeniska, ladinospanska, italienska och många andra språk i de vindlande gränderna från Pera ner till kajerna vid Karaköy.
En svensk betraktare av Vanmours målningar av folk och rackare i 1700-talets Konstantinopel kan dessutom associera till den samtida svenska Bibysamlingen – en parallell till Vanmours verk som också visar panoramabilder, liksom den nederländske ambassadörens överlämning av sina kreditivbrev till sultanen i Topkapı.
Från informationstavla på Rijksmuseum i Amsterdam.
Vanmour målade på uppdrag av Nederländernas dåtida sändebud i världsstaden vid Bosporen. Bibysamlingen målades på beställning av bröderna Celsing, svenska sändebud i 1700-talets i Istanbul i mer än tre decennier. Det är inget jag vet, men jag undrar om Bibysamlingen med sina 102 målningar, som aldrig visats offentligt i Sverige, kan vara ännu rikare i sin omfattning än Vanmours verk.
I en debattartikel i DN, undertecknad av bland annat Karin Ådahl, före detta direktör för Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, beskrivs Bibysamlingens mestadels osignerade verk i detalj:
”Målningarna visar motiv från Istanbuls omgivningar, från Bosporen, Belgradskogen och sedan länge försvunna slottsanläggningar vid Bosporens stränder. Ett stort panorama i två delar visar utsikten från beskickningstomten över det dåtida Konstantinopel, från Üsküdar på den asiatiska sidan till Gyllene hornets övre del.
Den största målningen är ett ätteträd över den osmanska dynastin från grundaren Osman I till Sultanen Abdülhamid I, som var regent när målningen tillkom på 1770-talet.
I två stora målningar avporträtteras den delegation turkar som på 1720- och 1730-talen tillbringade många månader i Sverige för att kräva tillbaka Karl XII:s skulder till den turkiska staten. Porträttgrupperna är målade av hovmålaren Georg Engelhardt Schröder.”
Denna unika samling såldes 2014 till Qatar, trots att Nationalmuseum ville att den skulle stanna i Sverige. Men när Kammarrätten gav grönt ljus för en utlandsförsäljning kunde inte Nationalmuseum bjuda över de stenrika qatariska köparna.
Qatar, ett litet emirat vid Persiska viken, har ingen historisk koppling till bröderna Celsings beställningskonst. I Qatars huvudstad Doha finns det vackra Museum of Islamic Art. Men där har Bibysamlingen inte visats ännu. Istället ligger den inlåst i Doha sedan försäljningen. Det är sorgligt.
Likaväl som besökaren i Amsterdam kan betrakta Vamours verk på Rijksmuseum hade den naturliga platsen för Bibysamlingen varit Nationalmuseum i Stockholm eller ett museum i Istanbul, kanske det privatägda Peramuseet som ligger nära det svenska generalkonsulatet. Men det gick inte när högsta budet fick avgöra.
Bibysamlingen är relevant för många kulturområden idag – till exempel för att visa hur Sverige hämtade influenser från och utvecklade kontakter med Osmanska riket. Särskilt under Karl XII:s exil, men inte bara då.
Så nu får vi ställa vårt hopp till att ägarna i Qatar gör Bibysamlingen tillgänglig för publiken. Men det kanske inte sker utan påstötningar?