Vi som tror på tomten, men inte på trollen

 Alla tomtars föregångare var en givmild biskop i Mindre Asien. Foto: Shutterstock

 Alla tomtars föregångare var en givmild biskop i Mindre Asien. Foto: Shutterstock

Hösten 2009, när jag bodde i Istanbul, skrev jag en julkrönika i Svenska Dagbladet, där jag då var anställd, om varför tomten kommer från Turkiet – eller rättare sagt från Bysans, det gamla Östrom, som var föregångare till Osmanska riket vilket i sin tur var föregångare till republiken Turkiet.

Idag, sju år senare, fick jag ett läsarbrev av en arg läsare som av någon anledning fiskat upp denna artikel ur SvD:s arkiv och som undrar hur i glödheta h-e jag kan skriva att tomten kommer från Turkiet.

Det tycks vara en läsare med bristfällig läsförståelse, eftersom han inte kan ta till sig att detta utspelade sig i början av 300-talet e Kr, mer än 1600 år före republiken Turkiets födelse, när Mindre Asien var kärnområde för det gamla Bysans. Det hände sig under kristendomens första tid, långt före islams födelse på 600-talet.

Så här, bland annat, skrev jag i min nu sju år gamla julkrönika:

Somliga vägrar tro på tomten. Men han kommer i själva verket från ett litet samhälle i dagens Turkiet och levde under Mindre Asiens varma sol för många hundra år sedan.

Med all respekt för de små gråklädda vättar med röda luvor som sägs vara tomtens anfäder – de som under smällkalla nordiska vintrar för länge sedan var givmilda mot det husbondefolk som satte ut julgröt åt dem.

Det är klart att tomten är besläktad med dessa små gårdstomtar också. Men enligt folkmytologin runt om i världen kommer inte tomten från renarnas land. Han härstammar istället från byn Myra i Mindre Asien, eller Demre som den heter i dagens Turkiet. Tomten hette Nikolaus, sedermera känd som Santa Claus, Sinterklaas eller något annat av denne glädjespridares många namn. De mest traditionsbundna firar honom den 6 december, när Niklas eller Nikolaus har namnsdag.

Målning av Sankt Niklaous, från ett museum i Bukarest, av Gheorghe Tattarescu. / Wikipedia

Målning av Sankt Niklaous, från ett museum i Bukarest, av Gheorghe Tattarescu. / Wikipedia

I Myra/Demre, nära turistorten Antalya, föddes under kristendomens begynnelse, runt år 270 efter Kristus, denne man som blev biskop i det gamla Bysans, eller östromerska imperiet. Han är ihågkommen för sina goda gärningar, sin givmildhet och omtanke om de fattiga. En man som sägs ha åstadkommit mirakler. 

Sankt Nikolaus sägs ha lagt klingande mynt i skor som ställdes ut framför honom – en tradition som letat sig vidare till oss som undrar om tomten under julnatten kan ha lagt något i strumpan under granen.

När en fattig man i Myra inte hade pengar för att ge i hemgift åt sina döttrar, såg Sankt Nikolaus till att skänka en säck med guld för var och en av flickorna. En sådan hemgift fick friarna att strömma till och på så sätt undgick de fattiga systrarna att bli prostituerade. Tomten hade med andra ord inte bara rika gåvor i sin säck utan var också en pionjär i kampen mot trafficking.

Den som vill läsa hela min julkrönika i SvD från december 2009 hittar den på länken här. Jag antar att den ilskne läsaren är mer påverkad av den moderna tidens trollfabriker, än av den givmilde tomten, Sankt Nikolaus.

Själv undrar jag däremot hur det gick för S:t Nikolauskyrkan i den gamla bysantiska orten Myra, eller dagens Demre, vars helgedom restaurerades på 00-talet, när republikens president hette Abdullah Gül och när det blåste mer toleranta vindar än i dagens Turkiet.

Ett exempel på den intolerans som breder ut sig i dagens Turkiet märks genom uppgifter om att den gamla anrika Tyska skolan, Istanbul Lisesi, närmsta granne till Svenska generalkonsulatet i Istanbul, i år för första gången ska ha tvingats avstå från all information om tyska jultraditioner. Skolans kör sägs inte ha fått delta i den traditionsenliga julhögtiden på tyska generalkonsulatet.  Der Spiegel har mer att berätta. Den turkiska skolledningen dementerar uppgifterna, enligt Tagesschau.de . Men gruppmejl till skolans lärarkollegium talar ett annat språk, enligt samma källa. 

Detta rabalder – där sista ordet kanske inte är sagt – drabbar en statlig turkisk elitskola som utbildat generationer av turkiska skolelever vilka lärt sig behärska tyska lika bra som turkiska. Till yttermera visso bekostas skolans lärarlöner med tyska skattemedel. Tyska UD, Auswärtiges Amt, säger sig i ett uttalande, enligt Der Spiegel, inte förstå bevekelsegrunderna till det överraskande beskedet från Istanbul Lisesi.

Jag har stor respekt för den Tyska skolan i Istanbuls gamla Pera-distrikt efter att ha lärt känna både lärare och elever där genom åren.

Jag tror också att den svenske läsare, som blev förbannad över att jag hade mage att påstå att tomten kommer från Turkiet, kan ta de myndighetspersoner i Turkiet i hand som vill förbjuda allt tal om jultraditioner på Tyska skolan.

Vi lever i en tid när alla fler påverkas av de moderna trollen. Intoleranta krafter i alla länder som tror mer på trollen än på tomten ­kan ta varandra i hand.

Men vi andra, som tror på S:t Nikolaus givmildhet och omtanke om de fattiga, vi som gillar tomteverkstaden men skyr trollfabrikerna, måste också ta varandra i hand – över nations- och religionsgränser.