Nu när det är sorgens dagar för yttrandefriheten i Europa, låt oss inte glömma hur det är för utsatta satirteckare, bloggare, fotografer och journalister i Mellanöstern.
Vid Jafali-moskén i den saudiska hamnstaden Jidda finns ett tälttak upprest. Tälttaket leder tankarna till ett svenskt partytält. Men det är inga festligheter som utspelas där. Där utmäts grymma kroppsstraff.
Intill tälttaket har jag sett en skylt som visar: Fotografering förbjuden.
I Saudiarabien kan domare döma åtalade till piskrapp, amputationer och halshuggningar med svärd. Det är straff som utdöms offentligt.
Vid Jafali-moskén kommer enligt Amnesty International den saudiske bloggaren Raif Badawi att bli utsatt för 50 piskrapp på fredag den 9 januari, efter bönen. Då ska myndigheterna börja utmäta den första omgången av det kroppsstraff på hela 1000 piskrapp (!) som Raif Badawi är dömd till.
Att ge en människa 1000 piskrapp på en gång kan leda till döden. Men nu ska i stället Raif Badawi få uppleva en utdragen plåga. Han ska utsättas för 50 spöstraff åt gången i 20 veckor framåt. Man kan befara att såren på hans rygg inte hinner att läka mellan varje omgång.
Sådana barbariska straff utdelas i det oljerika kungarike, som hela västvärlden vill hålla sig väl med på grund av möjligheten att göra affärer.
Raif Badawi är inte bara dömd till 1000 piskrapp utan dessutom tio års fängelse. Vad är då hans ”oerhörda brott”? För några år sedan öppnade han en sajt där han lät människor uttrycka sina åsikter om livsåskådning.
För detta dömdes han för att ha förolämpat islam. Det fanns en domare som ville se honom dömd till döden. Men hans försvarare, människorättsaktivisten och advokaten Waleed Abu al-Khair, hoppades för ett år sedan att Raif Badawi skulle bli frikänd. Det visar vilket godtycke det är i rättsskipningen. Saudiarabien har ingen skriven strafflag utan ultrakonservativa domare utgår från sina egna tolkningar av Koranen och sharia.
Dessutom sitter även Waleed Abu al-Khair i fängelse, dömd av en anti-terroristdomstol för att ha försvarat mänskliga rättigheter och gjort det synligt på twitter. Att han är Palmepristagare och internationellt känd har inte hjälpt honom. Kanske snarare tvärt om. Mer om Waleed Abu al-Khairs och Raif Badawis fall berättar jag om i min bok Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).
Två kvinnliga förare kommer också att ställas inför anti-terroristdomstolen, vilket jag skrivit om i Svenska Dagbladet.
Det är bisarra och djupt kränkande rättsliga ingripanden, som är till för att skrämma andra till tystnad.