Efter terrordåden i Paris och efter min senaste artikel i SvD Kultur Här finns IS ideologiska grunder har jag fått läsarbrev som ställer frågor av typen: Varför använder svenska medier uttrycket IS om det skräckvälde som Abu Bakr al-Baghdadi har upprättat i delar av Syrien och Irak?
Jag kan som frilans inte uttala mig för de diskussioner som förs på SvD:s redaktion. Jag kan bara svara för mig själv.
Så här formulerar sig en läsare:
Varför kallar ni/SvD (misstänker att SvD har en gemensam policy för er journalister att följa vad gäller namnet, så inte det är olika namn för olika journalister) inte IS för Daesh? Det verkar som att ni bortser från/ignorerar, att araberna själva kallar dem för Daesh. Överhuvudtaget kallar media i Väst, dem för IS och inte Daesh. Så ge mig en förklaring, ett bra argument, på varför ni fortsätter kalla dem för IS. Jag tänker inte gå in på att ni spelar dem i händerna, genom att kalla dem för IS, det här vet ni redan.
Så här lyder mitt svar: Daesh är en arabisk akronym som betyder samma sak som ISIS eller ISIL. När Abu Bakr al-Baghdadi utropade sitt så kallade kalifat den 10 juni 2014 ströks de geografiska benämningarna ur organisationsnamnet, dvs Sham (Levanten) och Irak, togs bort. Idén med deras föregivna kalifat är ju att det ska expandera bortanför alla gränser.
Svenska medier brukar följa TT:s språkregler. Grundregeln är, som jag minns det, att organisationer återges med de namn de själva använder – oavsett hur illa vi sedan må tycka om dem. Undrar också varför många reagerar först nu på användningen av IS?
Själv försökte jag ta upp diskussionen om namnet för ganska länge sedan, på sociala medier bland annat. Men få nappade.
Brukar istället, när jag är ute och föreläser, påpeka att majoritetens muslimer ogillar benämningen Islamiska staten eftersom de varken ser IS som islamiskt eller vill erkänna IS skräckvälde som en stat. Gudskrigarna i IS avskyr själva akronymen Daesh som låter ganska lik det arabiska ordet för trampa, داس.
Frågan är också principiell: Om medier börjar ändra på organisationsnamn, var ska då gränsen dras?
Får inte medier skriva Herrens armé om terrorgruppen i Uganda?
Jag tror det är sådana diskussioner som ligger bakom TT:s val av namnform. Men det är intressant att höra hur USA:s utrikesminister John Kerry börjar använda uttrycket Daesh numera, liksom det officiella Frankrike gör sedan en tid.
Samtidigt går det inte att bortse från att Abu Bakr al-Baghdadis takfir-salafistiska rörelse grundar sig på en ideologi som förkunnades av en extrem teolog, Ibn Taymiyya, som verkade i Damaskus under mongolväldet i början av 1300-talet. Han sågs som extrem redan av sin samtid och hade kanske blivit bortglömd om inte en sträng domare i det inre av Arabiska halvön plockat upp hans teser drygt 400 år senare. Denne domare ingick sedan en pakt med en släkt, Al Saud, som kom att styra det stora Saudiarabien, vars rike grundades genom jihadistiska krig i början av 1900-talet. Den saudiska salafismen har många beröringspunkter med IS takfir-salafism. (Takfir betyder att förklara någon som otrogen, vilket även drabbar muslimer, inte minst shiamuslimer).
Även Saudiarabiens extrema tolkning av sunniislam går tillbaka till Ibn Taymiyya. Om bland annat detta handlade min artikel i måndagens SvD, liksom min föreläsning på Teologiska högskolan i Bromma i förra veckan. Att sedan dessa extrema tolkningar utgör minoritetsuppfattningar inom sunniislam måste ständigt påpekas. Men genom de saudiska oljepengarna har denna takfir-ideologi och wahhabism fått spridning. Om det handlar min bok Gulfen: en framtida krutdurk (Leopard förlag).