Egypten

Cirkeln sluts i Kairo

En egyptisk domstol har beslutat att den treåriga domen mot den förre presidenten Hosni Mubarak ska omprövas. Domen gällde förskingring. 

Domstolsbeslutet är ännu en seger för kontrarevolutionen och säkert också för den nye president Abd al-Fattah al-Sisis finansiärer i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

För de USA-allierade kungahusen på Arabiska halvön blev det som en dolkstöt i ryggen när president Barack Obama vägrade ge Mubarak sin fulla uppbackning under de skälvande upprorsdagarna för snart fyra år sedan. Att sedan Obama har vacklat fram och tillbaka i Egypten har lett till att ingen egyptisk sida litar på honom: Varken militären, det nu förbjudna Muslimska brödraskapet, som vann valen 2012, eller de så kallade liberalerna  (de som ställde sig bakom Sisis militärkupp 2013 i stället för att mobilisera till nästa val och försöka besegra Brödraskapet vid valurnorna).

Utanför fängelset i Kairo där Mubarak satt häktad 2011. Foto: Bitte Hammargren 

Utanför fängelset i Kairo där Mubarak satt häktad 2011. Foto: Bitte Hammargren 

I november frikändes Mubarak från en tidigare livstidsdom. Tidigare var han dömd för anstiftan till flera hundra civilas död under de 18 dagarnas massprotester 2011. Nu finns det ingen alls som hålls ansvarig i egyptisk domstol för anstiftan till dessa dödsskjutningar.

Det är förstås ett slag i ansiktet på de anhöriga till de 800 människor som dödades under 18 dagars massprotester i början av 2011, de dagar som ledde till Hosni Mubaraks fall.

Frikännandet i november gällde även den förre inrikesministern Habib al-Adly och sex nära rådgivare.

Sedan dess har det blivit ännu fler dödsoffer, inte minst under säkerhetsstyrkornas tillslag mot Brödraskapets sittdemonstration på Rabaa al-Adawiya-platsen i augusti 2013.

Hosni Mubarak har tillbringat den senaste tiden i ett bekvämt militärsjukhus. Snart är han en fri man. Offren för den egyptiska upproret 2011 ser ut att ha dött förgäves.

En stor skillnad jämfört med Kairo före revolutionsdagarna 2011 är förstås att det nu är uteslutet för Mubaraks son Gamal Mubarak att bli näste president. Det var otänkbart även för generalerna, varför Sisi och andra höga militärer lät soldaterna ställa sig passiva med sina pansarvagnar mellan folkmassorna och Mubaraks kravallpolis på Tahrirtorget i Kairo för fyra år sedan.

En annan skillnad från pre-revolutionsdagarna är att Muslimska brödraskapet – som visade sig överlägset bäst på att mobilisera till val men som förlorade mycket folkligt stöd när de hade den verkställande och lagstiftande makten – nu är jagade, terroristförklarade och dömda till döden i massrättegångar som trotsar varje sinne för rättvisa och opartiska prövningar.

I det stora hela ser det nu ut som om cirkeln sluts i Kairo. Den egyptiska kontrarevolutionen är fullbordad.