Frukostmöte i Simrishamn: Om det turkiska drama som aldrig tar slut

Talade på ett välbesökt Frukostmöte i Simrishamn en solig morgon den 29 juli. På bilden nedan håller folk på att bänka sig och köar för kaffe.

Det är trevligt att frukosttala i Simrishamn. Störst av allt detta år var det som hände efteråt: Det kom fram en kvinna ur publiken som berättade att hon för snart 50 år sedan var min elev i sfi i Lund. Visst mindes jag denna begåvade student som kommit som flykting från Ungern. Det hade gått väldigt bra för henne senare i livet, kunde jag nu konstatera. Den bukett med örtblommor som hon gav mig doftade ljuvligt i både bokstavlig och symbolisk mening. Tyvärr har jag ingen bild på henne,