Saudiska pionjärer värda internationella priser

För en tid sedan, när jag satt på ett plan på väg söderut, såg jag filmen Suffragette, om brittiska kvinnors kamp för rösträtt vid 1900-talets början. Filmen fick mig osökt att tänka på de saudiska kvinnor som i tre årtionden har kämpat för att behandlas som myndiga – bland annat genom rätten att få köra bil i ett kungarike som i stort sett saknar kollektivtrafik. De har tvingas betala ett högt personligt pris, precis som en gång brittiska suffragetter.

De 47 saudiska pionjärerna från 1990, de som genomförde en första bilkörningsdemonstration i Riyadh, förlorade alla sina jobb – och i många fall mer därtill. Men de har fortsatt sin kamp år efter år – och sett hur nya generationers saudiska kvinnor har tagit vid, som Manal al-Sharif, Tamador Alymi och många andra via aktioner som #Women2Drive och #Women4Drive. Även de unga aktivisterna har straffats hårt. Några har häktats, ett par till och med enligt anti-terroristlagar. Tamador Alyami fick sin bil beslagtagen. När jag träffade henne för några år sedan berättade hon att polisen vägrat ge henne ett kvitto på beslaget och att hon tänkte stämma polisen. 

Tamador Alyami i Jidda är en av dem som gått ut i eget namn när hon postat YouTube-filmer av sig själv bakom ratten. Foto: Bitte Hammargren

Tamador Alyami i Jidda är en av dem som gått ut i eget namn när hon postat YouTube-filmer av sig själv bakom ratten. Foto: Bitte Hammargren

Bland veteranerna, de som aldrig gett upp, finns den nu pensionerade universitetslektorn Aziza Youssef, som kämpar både för bilkörning och mot det manliga förmyndarskapet. Henne träffade jag Riyadh i våras. Hon är också en av de modiga som har lagt ut filmklipp av sig själv när hon sitter bakom ratten. Inga vanliga saudiska förare reagerade när de såg en kvinna vid ratten i Riyadhs bilköer, säger hon. Men när polisen fick korn på denna förbjudna aktion blev hon gripen och frihetsberövad några timmar. I Svenska Dagbladet berättar jag om Aziza Youssef under rubriken Glimtar av frihet i det totalitära kungadömet. 

Här en bild av henne när hon kör bil i Riyadh:

Saudi_Arabia_Women_Driving_65322.jpg

De saudiska pionjärerna och de yngre aktivisterna är värda internationella priser. Deras kamp, med stöd av reformtörstande saudiska män, ligger bakom det faktum att kung Salman den 26 september vågade köra över det ultrakonservativa religiösa etablissemanget i denna fråga. Ett sjunkande oljepris har också sin förklaring till kungens dekret om kvinnliga förare. Kungariket måste få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden. Men utan det sociala trycket inifrån det egna samhället hade kungen inte vågat göra denna överraskande U-sväng.

Läs mer om detta i min senaste analys i Utrikesmagasinet via denna länk. Nästa steg i de saudiska reformvännernas kamp är att få det manliga förmyndarskapet att vittra sönder. Den dagen kommer. Men det lär dröja innan sociala reformer följs av politiska rättigheter. 

För övrigt kommer vi säkert att få se dramadokumentärer av saudiska filmare om kampen för Women2Drive. 

Şahin Alpay tvingas stanna i häkte

I 14 månader har Şahin Alpay suttit häktad. Igår, som först, ställdes han inför rätta. Läs hans starka försvarstal i SvD. Liksom en tidigare vädjan från hans svenska statsvetarkolleger. 

Foto: P24

Foto: P24

Ikväll, tisdag, kom domarnas preliminära utslag från rättssalen i Silivrifängelset, som ligger nära två timmars resa från Istanbuls centrum: Şahin Alpay hålls kvar i häkte. Nästa rättegångsdatum är utsatt till den 8 december – alltså mer än 16 månader efter det att han greps i slutet av juli 2016. Det är en outhärdligt lång väntan för en fridsam 73-årig statsvetare, kolumnist och sekulär liberal, som vet att han är oskyldig till inblandning i ett kuppförsök som tillskrivs den islamiska Gülenrörelsens hemliga gren. 

I sitt försvarstal tar han med emfas avstånd från denna rörelse och militärkupper. 

Jag började bli desillusionerad vad gäller Gülen-rörelsen vid militärkuppsförsöket den 15 juli 2016. Jag måste erkänna att jag inte var medveten om att rörelsen hade en mörk sida som var inblandad i olagligheter. I vilken utsträckning rörelsen och dess medlemmar har varit inblandade i det misslyckade kuppförsöket kommer med all säkerhet att bli klarlagt när de har utretts rättsligt. Indikationerna på att Gülen-medlemmar i någon mån har varit inblandade i 15 juli-kuppförsöket har dock chockerat mig såsom varande en liberal demokrat som har försvarat civila regeringar hela mitt liv, som har skrivit kritiskt om militärkupper och militärt förmyndarskap.

I förra veckan skrev jag om en annan skådeprocess i Silivrifängelsets rättssal. Då var jag rättegångsobservatör där tillsammans med Right Livelihood-stiftelsen, något jag redogjort för i DN Kultur: Nu trappas kriget mot Turkiets medier upp. Då gällde det fem journalister från tidningen Cumhuriyet som också får sitta kvar i fängelset i väntan på domslut, som kanske kan komma vid nästa tillfälle den 25 september. 

Rättsprocessen mot alla dessa namnkunniga journalister berör varje vän av Europakonventionens respekt för yttrandefrihet och rättsstatens principer. Turkiet borde som medlem av Europarådet genast släppa Şahin Alpay och journalisterna från Cumhuriyet. Om inte, måste Europadomstolen skyndsamt ta upp dessa mål.  

Şahin Alpays fall berör mig inte bara rent principiellt utan även på ett personligt plan. Şahin är min vän sedan många år, liksom han är många andra svenskars vän. Åtalshotet mot honom är ännu längre än för Cumhuriyet-journalisterna, trots att åtalsgrunderna är bisarra i samtliga dessa fall. För Alpays del handlar det om tidningsartiklar som han publicerade helt legalt åren 2013–2014. Åklagaren yrkar på tre gånger livstid plus ytterligare år i fängelse för Şahin Alpay – hur nu det ska gå till efter tre gånger livstid?.

Han sitter i Silivrifängelsets högriskavdelning tillsammans med två fångar som han inte har något gemensamt med. Han får läsa böcker från fängelsets bibliotek och kan beställa frukt från kantinen. Men han kan bara gå ut på en rastgård med höga murar en timme varje dag och han har bara besöksdag en gång i veckan. Han får då bara ta emot besök av sina advokater och de närmaste familjemedlemmarna – och oftast med en glasruta emellan. "Kontaktbesök" med familjemedlemmar är bara tillåtna en gång i månaden. Och det är alltid övervakade besök.

Det är en också lång resa till Silivrifängelset som familjen och advokaterna måste göra varje vecka, resor som tär även på dem. Men familjemedlemmarna måste orka när de häktade inte får ta emot besök av några vänner eller släktingar utanför den närmaste kretsen. På så vis drabbar godtyckliga frihetsberövanden i Turkiet många fler än bara de häktade, som sitter inspärrade på grunder som är lika spröda som en turkisk filodeg. 

Måns Zelmerlöw får akta sig för Turkiet

Den åtalade, här på The Guardians sajt. 

Den åtalade, här på The Guardians sajt. 

Ordet Hero är laddat i Turkiet. Det började med att en åtalad efter kuppförsöket förra sommaren fick en t-shirt av sin syster med texten Hero. Den åtalade, Gökhan Güçlü, hade denna tröja på sig, när han skulle föras till en massrättegång gällande kuppförsöket mot president Erdoğan.

Bilderna av uniformerade gendarmer som ledsagade den åtalade i sin Hero-tröja från ett säkerhetsklassat fängelset vid Egeiska havet ledde till att även personer inom kriminalvården utsattes för reprimander eller uppsägningar. President Erdoğan meddelade senare att åtalade för kuppförsöket i framtiden inte får klä sig hur de vill. De ska ha bruna kläder. 

Från Turkish Daily News/Hürriyet

Från Turkish Daily News/Hürriyet

Även Turkish Airlines tar bort artiklar med loggan Heroes, som tidigare delats ut till barn på långresor. I framtiden kommer man inte ge barn några strumpor, hörlurar eller tofflor med denna logga. Flygbolagets tidning för minderåriga resenärer måste också byta namn. Turkish Airlines presstalesperson Yahya Üstün hävdar att beslutet om namnbyte på loggan för barn togs redan för ett halvår sedan. Men det tror nog inte många turkiska resenärer på.

Man kan därmed ana att Eurovisionsegraren 2015, Måns Zelmerlöw, skulle ha svårt att framträda i Turkiet med Heroes– om han nu överhuvudtaget hade tänkt sig det.