Virrigt värre med Trump

Hur Trump tänker sig att en fredsprocess mellan israeler och palestinier ska se ut är höljt i dunkel. På onsdagens presskonferens med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förklarade han att det kvittar honom lika om det blir en en- eller tvåstatslösning. Han rev därmed sönder årtionden av amerikansk politik för #MEPP (fredsprocessen i Mellanöstern) genom sina motsägelsefulla uttalanden. Trump framställde sig som den helhjärtade vännen av Israels högerregering, men bad samtidigt Netanyahu att hålla tillbaka utbyggnaden av bosättningarna.

Trump, en "man-baby" med torftigt språk, tycker uppenbarligen att det är så jobbigt att kommentera "småsaker" som om det ska vara en en- eller tvåstatslösning. (Eller vilken sorts enstatslösning det i så fall skulle vara).

Innan jag såg denna presskonferens blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp i en TV-morgonsoffa och kommentera mötet Trump-Bibi. Tackade nej på grund av den tidiga timmen. Men efter att ha sett den virriga presskonferensen ångrar jag mig nästan. Men bara nästan.

Istället finns det massor med andra mediekommentarer att läsa. Amira Hass skriver i Haaretz under rubriken:

Despite Trump's Statements During Netanyahu Meet, Abbas and Palestinians Get Another Reprieve

Trump came and Trump will go, while the Palestinians remain with their demand to be freed of Israeli rule, which for them means military occupation, colonialism, apartheid.

Eller läs vad Obamaadministrationens förre Israelambassadör Dan Shapiro säger, han som "was in the room for every painful meeting between Netanyahu and Obama". Han säger till Global Politico att tajmningen för Netanyahus besök inte kunde ha varit värre, med tanke på att det skedde direkt efter skandalen med säkerhetsrådgivaren Michael Flynns snabbt framtvingade avgång: 

’An Absolutely Crazy Time to Hold a Meeting with the President of the United States’

Eller Barak Ravids analys i Haaretz: 

Ignorance, Contradictions and Empty Talks of a Deal

Eller läs om den förre republikanske domaren i en appellationsdomstol som kräver att Donald Trump ställs inför riksrätt, impeachment. Varje ny dag med Trump är som en mardröm, skriver den rutinerade förre domaren i Cincinnati:

Each new day is a new nightmare. We are still trying to digest one breathtaking assault on America when another is signed, issued, or Tweeted. All this amid constant lies. Constant. Lies.

En sak kan vi vara säkra på: Varje ny morgon kommer vi att vakna upp till nya skandaler och nya osammanhängande och motsägelsefulla uttalanden från Vita huset, så länge Trump är president. 

Ord som inte längre får vara med

I SAOL:s utmärkta app finns en lista över utgallrade ord, som sätter fart på associationsbanorna. Bland ord som inte längre får vara med i ordlistan finns några med poesi – som arladagg och efterhöst. Kan vi inte väcka liv i det vackra ordet arladagg till sommaren, istället för att låta det stilla somna in sedan daggen lättat?

Andra ord väcker nostalgi och framkallar doftminnen. Som semmelbageri (min mormor och morfar hade ett hembageri). Några känns i handen, som jojotrissa (sådana har vi än i någon byrålåda på landet). Talhytt leder tankarna till barndomens telefonhytter på järnvägsstationer, där hytternas masonitklädda väggar utsöndrade en särskild lukt och där vi var många som trängdes kring telefonluren av bakelit.

Några utgallrade ord är så kärnfulla eller målande att det vore värt att plocka upp dem igen. Vad sägs om snålmåns, suparlever, tentamensfeber, uddamänniska, skrymgods, bubbelminne, pinbänk, rummelliv, skvalregn. Ett annat användbart ord som dessvärre inte längre får vara med i ordlistan är uridiot. Vi känner väl alla någon som det skulle passa på?

Bland de ord som göms i SAOL:s källarförråd (eller rättare sagt ordboken, SAOB) finns några som det är värt att stanna till inför. Vad var en språte? Kan en hjordmänniska ha varit likadan som en flockmänniska? Och så finns det ett ord som framkallar känslan av första dagen på ett av ungdomens allra första jobb: en börjedag.

Tillägg: Den som haft en gammal version av SAOL i sin mobil bör naturligtvis uppdatera. Svenska akademiens ständiga sekreterare Sara Danius har haft vänligheten att kommentera detta blogginlägg via Facebook. Så här skriver hon: 

 Ständiga sekreteraren vill gärna slå ett slag för SAOB här. I detta imponerande verk hittar ni "arladagg". SAOL speglar språkbruket, drar bort och lägger till. SAOB däremot är ett historiskt verk som sträcker sig fram till idag. Och det bästa av allt: har ni senaste versionen av SAOL-appen på telefonen, har ni också tillgång till SAOB på telefonen. Gratis förstås.

 

Vi som tror på tomten, men inte på trollen

 Alla tomtars föregångare var en givmild biskop i Mindre Asien. Foto: Shutterstock

Hösten 2009, när jag bodde i Istanbul, skrev jag en julkrönika i Svenska Dagbladet, där jag då var anställd, om varför tomten kommer från Turkiet – eller rättare sagt från Bysans, det gamla Östrom, som var föregångare till Osmanska riket vilket i sin tur var föregångare till republiken Turkiet.

Idag, sju år senare, fick jag ett läsarbrev av en arg läsare som av någon anledning fiskat upp denna artikel ur SvD:s arkiv och som undrar hur i glödheta h-e jag kan skriva att tomten kommer från Turkiet.

Det tycks vara en läsare med bristfällig läsförståelse, eftersom han inte kan ta till sig att detta utspelade sig i början av 300-talet e Kr, mer än 1600 år före republiken Turkiets födelse, när Mindre Asien var kärnområde för det gamla Bysans. Det hände sig under kristendomens första tid, långt före islams födelse på 600-talet.

Så här, bland annat, skrev jag i min nu sju år gamla julkrönika:

Somliga vägrar tro på tomten. Men han kommer i själva verket från ett litet samhälle i dagens Turkiet och levde under Mindre Asiens varma sol för många hundra år sedan.

Med all respekt för de små gråklädda vättar med röda luvor som sägs vara tomtens anfäder – de som under smällkalla nordiska vintrar för länge sedan var givmilda mot det husbondefolk som satte ut julgröt åt dem.

Det är klart att tomten är besläktad med dessa små gårdstomtar också. Men enligt folkmytologin runt om i världen kommer inte tomten från renarnas land. Han härstammar istället från byn Myra i Mindre Asien, eller Demre som den heter i dagens Turkiet. Tomten hette Nikolaus, sedermera känd som Santa Claus, Sinterklaas eller något annat av denne glädjespridares många namn. De mest traditionsbundna firar honom den 6 december, när Niklas eller Nikolaus har namnsdag.

Målning av Sankt Niklaous, från ett museum i Bukarest, av Gheorghe Tattarescu. / Wikipedia

I Myra/Demre, nära turistorten Antalya, föddes under kristendomens begynnelse, runt år 270 efter Kristus, denne man som blev biskop i det gamla Bysans, eller östromerska imperiet. Han är ihågkommen för sina goda gärningar, sin givmildhet och omtanke om de fattiga. En man som sägs ha åstadkommit mirakler. 

Sankt Nikolaus sägs ha lagt klingande mynt i skor som ställdes ut framför honom – en tradition som letat sig vidare till oss som undrar om tomten under julnatten kan ha lagt något i strumpan under granen.

När en fattig man i Myra inte hade pengar för att ge i hemgift åt sina döttrar, såg Sankt Nikolaus till att skänka en säck med guld för var och en av flickorna. En sådan hemgift fick friarna att strömma till och på så sätt undgick de fattiga systrarna att bli prostituerade. Tomten hade med andra ord inte bara rika gåvor i sin säck utan var också en pionjär i kampen mot trafficking.

Den som vill läsa hela min julkrönika i SvD från december 2009 hittar den på länken här. Jag antar att den ilskne läsaren är mer påverkad av den moderna tidens trollfabriker, än av den givmilde tomten, Sankt Nikolaus.

Själv undrar jag däremot hur det gick för S:t Nikolauskyrkan i den gamla bysantiska orten Myra, eller dagens Demre, vars helgedom restaurerades på 00-talet, när republikens president hette Abdullah Gül och när det blåste mer toleranta vindar än i dagens Turkiet.

Ett exempel på den intolerans som breder ut sig i dagens Turkiet märks genom uppgifter om att den gamla anrika Tyska skolan, Istanbul Lisesi, närmsta granne till Svenska generalkonsulatet i Istanbul, i år för första gången ska ha tvingats avstå från all information om tyska jultraditioner. Skolans kör sägs inte ha fått delta i den traditionsenliga julhögtiden på tyska generalkonsulatet.  Der Spiegel har mer att berätta. Den turkiska skolledningen dementerar uppgifterna, enligt Tagesschau.de . Men gruppmejl till skolans lärarkollegium talar ett annat språk, enligt samma källa. 

Detta rabalder – där sista ordet kanske inte är sagt – drabbar en statlig turkisk elitskola som utbildat generationer av turkiska skolelever vilka lärt sig behärska tyska lika bra som turkiska. Till yttermera visso bekostas skolans lärarlöner med tyska skattemedel. Tyska UD, Auswärtiges Amt, säger sig i ett uttalande, enligt Der Spiegel, inte förstå bevekelsegrunderna till det överraskande beskedet från Istanbul Lisesi.

Jag har stor respekt för den Tyska skolan i Istanbuls gamla Pera-distrikt efter att ha lärt känna både lärare och elever där genom åren.

Jag tror också att den svenske läsare, som blev förbannad över att jag hade mage att påstå att tomten kommer från Turkiet, kan ta de myndighetspersoner i Turkiet i hand som vill förbjuda allt tal om jultraditioner på Tyska skolan.

Vi lever i en tid när alla fler påverkas av de moderna trollen. Intoleranta krafter i alla länder som tror mer på trollen än på tomten ­kan ta varandra i hand.

Men vi andra, som tror på S:t Nikolaus givmildhet och omtanke om de fattiga, vi som gillar tomteverkstaden men skyr trollfabrikerna, måste också ta varandra i hand – över nations- och religionsgränser.